Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dansk målarkonst under ett halvt sekel. Av Erik Blomberg. II. 1900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
finaste begåvningen och rikaste
impulsgivaren i kretsen var en svensk, Karl
Isakson Hans betydelse för danskarna — som
outtröttlig formanalytiker och sensibel
färgdiktare, som konstnärligt samvete och
suverän personlighet — har varit
utomordentligt stor, och han har satt spår hos
många av dem, hos Weie och Rude, hos
Oluf Høst, som var hans intime vän, och
även hos andra. För dem alla var Gauguin
i detta skede den mest givande europeiske
mästaren genom sin dekorativa förenkling
av färg och form. De rena grundfärgerna,
rött, blått, grönt samt vitt dominera,
sammanställda i klara, avgränsade ytplan, som
balansera varandra med matematisk
precision. Jais Nielsen och Axel P. Jensen
arbeta i en mera flytande stil, även
påverkade av Matisse och van Gogh.
Av Edvard Weie fanns på utställningen
i Konstakademin ett par saker från hans
tidigare realistiska period, som visade hur
stark traditionen varit även hos dessa
modernister. Bakom den lilla mörka
vindsrumsinteriören med sömmerskan i
lampljus återfann man Købke och L. A. Ring,
men även norrmannen Christian Krohg, via
Skagenkretsen. I den höstrodnande
hamnbilden med de fast modellerade båtarna
tror jag att Weie omsatt intryck från Seurat
och hans klassiskt komponerande,
färgsön-derdelande stil. Men först sedan han kommit
ut till Bornholm och Christiansö fann han
— under Isaksons egid — sin egen form,
tillkämpad liksom Isaksons under
intensiva färgstudier. En stil, som — särskilt i
de kraftfulla nature morten — rör sig med
energiskt tecknade färgplan i brutna
vinklar, men med en klar jämvikt i rytmiken.
Oluf Høst, som sedan 1929 bor i en egen
gård i Gudhjem på Bornholm med
Christiansö hägrande vid horisonten har på ett
mycket personligt sätt förenat den luftigt
impressionistiska naturtolkningen och den
dekorativa färguppdelningen, båda så
typiska för nyare danskt måleri. Han
ger endast ett flyktigt musikaliskt
anslag av en helhetsstämning — oftast vid
skymning eller gryning — där den
sammanfattande antydningen av färger och
former är naturligt motiverad och låter de
antydda naturformerna flyta ut och
uppsugas av färgdimman. En ko som dyker
upp ur mörkret i sitt bås, ett barn som
lösgör sig ur ljuset mot en laduvägg — det
är fragment som ge nyckeln till en
själsstämning, där atmosfären, ljuset och färgen
utgöra ett och samma medium — en
naturmystik, besläktad med svensken
Kyhl-bergs, befruktad av norrmannen Munchs.
Olaf Rude är den kraftfullaste och
målmedvetnaste av Bornholmsskolans målare.
Efter en rent kubistisk period, då både hans
sinne för klar harmonisk komposition och
klingande rena färger först började ta ut
sin rätt, övergick han till landskap och
porträtt, som röja tydliga lärdomar både
från Isakson och Munch, men framför allt
bygga på de avklarade resultaten från hans
tidigare abstrakta kompositioner. Det är
en frisk durklang i Rudes måleri. Han älskar
regnbågsfärgerna i deras omängda lyskraft.
Trots den strama förenklingen och
formklarheten lever atmosfären i hans landskap
och interiörer med stundens hela skimrande
liv. Han har inte gjort sig urarva till
impressionismen. I den stora ateljétavlan
är det samma klarhet i de rektangulära
ytorna som bygga upp rummet i de lysande
komplementfärgerna och i det friska
havsljuset, som återspeglas av de rytmiskt
sammanställda rumsytorna. Hur äktdanskt är
inte färgvalet, hur dansk är inte den
ferieglada sommarstämningen och den sobra
formgivningen i Vägen till Allinge, 1938.
Strax efter kriget fick kubismen en
högkonjunktur i de nordiska länderna. Man
behövde en ingenjörskonst vare sig man ville
plocka sönder den gamla samhällsbilden
eller konstruera en ny. Höstutställningen
i Köpenhamn 1918 behärskades av de
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
