Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bedřich Smetana i Göteborg. Av J. Hodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B e d r i c h S m et an a i Göteborg
period som följde för Smetana efter
Göteborgstiden och varunder han undan för undan
erövrade den ställning som tillkom honom.
Därför inskränka vi oss blott till de punkter
där han uppehöll förbindelsen med sina
svenska vänner. Ur de ännu bevarade breven kunde
dessa bekymrade utläsa hur det var beställt
med hans liv och hans konst.
Då förhållandena i Prag ännu inte voro
mogna för Smetana uppgjorde han en ny plan,
att resa till Wien och där uppföra sina
orkesterkompositioner. Men hur skaffa medel
därtill? Den musikälskande familjen Valentin
tillhörde dem som höllo Smetanas minne högt.
Charlotte Valentin, som i Göteborg hade varit
hans elev och med vilken han en gång i
Göteborg offentligt hade spelat två satser ur
Mendelssohns a-mollsymfoni fyrhändigt, ägnade
sig helt åt musiken och fortsatte sin
utbildning hos Smetana i Prag åren 1863—64, då
hon bodde i hans hem. I ett brev till J. P.
Valentin heter det:
Jag har sedan min hemkomst flitigt komponerat
på min opera och är färdig med hälften. Sommaren
skall jag dels vara hos mina svärföräldrar på landet,
dels också använda tiden till att i några av Böhmens
provinsstäder konsertera till förmån för
Nationalteatern. Vad min fasta anställning som kapellmästare
beträffar, så är saken uppskjuten till en tidpunkt då
den egentliga stora byggnaden skall bli fri, ty vid den
nuvarande interimsteatern ligger ledningen av den
tjeckiska delen hos dem som hyra den tyska
Landes-teatern, såsom alltid hittills varit fallet, och
följaktligen behåller denna sin provisoriska dirigent, som tills
nu har haft ledningen av den tjeckiska operan. Först
i och med att båda teatrarna skola fungera var för
sig som självständiga teatrar börjar den tjeckiska sin
nya era, som skall bli alldeles lik den tyska. Man
försöker från alla håll påskynda detta så mycket som
möjligt.
Ett andra brev berör hans egen situation
för ögonblicket:
Avsikten att uppföra mina kompositioner har jag
inte uppgivit, men jag har bara räknat alltför knappt.
Om jag skall kunna uppträda fullkomligt fri och med
kurage, behöver jag åtminstone 2 000 gulden. Ni hade
godheten erbjuda mig 1 500 gulden mot
terminsavbetalningar och ränta, och jag lovade att meddela
mig med Er härom sedan jag kommit hit. Men jag har
nu vid närmare beräkning insett att denna summa på
i 500 gulden inte räcker, i synnerhet inte om jag skall
kunna uppträda oförskräckt i Wien, och därför har
jag heller inte vågat skriva till Er om saken. Men då
Ni själv så vänskapligt erinrar mig därom, så ber jag
nu om det, då jag tror mig därigenom kunna klättra
en pinne högre på min stege. För övrigt förpliktar jag
mig till alla villkor som Ni anser Er böra ställa och
innesluter här enligt vår överenskommelse genast det första
kvittot eller växeln eller vad det nu heter.
Smetana fick den äskade summan, men
resan blev inte av. Operan var färdigkompone-
rad och skulle nu hastigt instrumenteras,
Smetana anmodades att öppna en musikskola
i Prag, och ännu en annan viktig händelse
inträffade:
Vad mig beträffar, så kommer jag snart att få
mycket att göra här. Av regeringen ha medel skänkts till
ett slags konstnärsförbund, som förenar alla konster i
sig, det skall leda, företräda och skydda deras
angelägenheter, och det skall arbeta på deras förädling
och utbredning. Varje konstart skall ledas av sin
särskilt valda kommitté, som står under den av alla
grenar utsedda gemensamma kommittén, och denna
senare under en preses. Avdelningen för musik har vad
beträffar offentliga uppföranden, konserter alltså,
lagts i mina händer, så att jag blivit dirigent för alla
av konstakademin givna konserter; en verksamhet som
utomordentligt tilltalar mig. Dessutom har här bildats
en sångförening av damer, och dessa ha valt mig till
dirigent, det blir alldeles som i Göteborgsföreningen,
på bestämda dagar skall det hållas repetitioner i kör-,
ensemble- och solosång för att ge offentliga konserter.
Båda de nya sammanslutningarna äro rent nationellt
tjeckiska och ha fått kejsarens sanktion.
I oktober 1863 fick fru Benecke följande
brev från Smetana:
Äntligen har jag kunnat uppfylla mitt löfte och
utgivit de båda Er tillägnade polkorna. Förseningen är
för övrigt inte min skuld, utan förläggarnas, de
uppehöllo mig som vanligt, ända tills jag tog styckena
tillbaka från Leipzig och beslöt mig för att ge ut dem här i
Prag, vilket också gick fortare. Då jag redan visste att
Ni, nådig fru, skulle mottaga dedikationen, frågade jag
Er inte om igen utan tillät mig sätta Ert ärade namn
på mitt obetydliga arbete. Måtte det finna nåd för
Edra ögon!
Sedan den tid då jag hade lyckan spela dem för Er,
har jag nästan ingenting skrivit för piano, med
undantag av en fantasi över tjeckiska folkvisor, men det är
bara ett tillfälligt arbete, som jag inte tillmäter något
större värde ... Däremot har jag varit mycket flitig
med stora orkesterkompositioner. Sedan jag 1863
avslutat en stor opera i tre akter »Brandenburgarna i
Böhmen» och sedan den komiska operan »Brudköpet»
(i två akter), håller jag nu redan på med den tredje
operan, likaledes en tragisk, i tre akter, som heter
»Dalibor». Första akten har jag redan färdig. Med
uppförandet liksom med tryckningen går det
emellertid — långsamt. Min första opera väntar ännu i
teaterbiblioteket på sin befrielse. Nu ha de ingen
hjältetenor, dessförinnan var det intriger från kapellmästaren,
en personlig och oförsonlig fiende till mig, som stodo
i vägen. Annars kan jag bara berätta obetydligheter
om mitt liv, som ju knappast förtjäna att nedskrivas.
En dag är den andra lik, och så går år efter år — en
evig väntan, en evig förhoppning, tills vi bli så gamla
att vi också avstå från det. ..
I januari 1866 kommer en något gladare
underrättelse. Göteborgarna få på långt avstånd
uppleva en svag avglans av denna för Smetana
så skickelsedigra och arbetsfyllda tid.
Till Er har jag först av alla velat skriva om min
operas framgång, för att äntligen en gång få berätta
någonting glädjande om mig själv och inte bara de
eviga besvikelserna och de tomma förhoppningarna.
35—Ord och Bild, so:e årg.
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
