Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två dikter. Av Kjell Hjern - En offereld som når himlen... - Du himmel, vit och blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av KJELL HJERN
E n of fe reid som når himlen...
Det enda som låter upp tingen
som slutna och stumma stå
och får dem att sjunga i vinden
om sommar som kommer och går,
är människans ensamma hjärta,
som blöder, fyllt av en smärta
en kvinna som föder, förnimmer . . .
Som vatten, omgärdat av klippor,
fördolt för inig själv mitt hjärta.
Så slutet och långtifrån mig.
Jag fruktar för köldens makt.
Å kunde mitt hjärta jag slunga
som eld emot mur och gränser!
En offereld som når himlen
ger åter mer än den skänker.
Du himmel, vit och blå
Du himmel, vit och blå,
du höga ljus som tänts
av dem som före oss
i ofrihet måst gå.
Du släktets ljusa skatt,
du trots mot mörkrets våld
och fruktans övermakt,
gör ljusare vår natt.
Du lyser evigt klar,
är alltid lika sval.
O då en vind från dig
min ande genomfar!
Du når mig var jag är
och fången blir jag fri,
en fånge fri från skräck
jag mina bojor bär.
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
