Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Zoega till Frederik Poulsen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
Det är fängslande att tänka sig in i
bilden av Köpenhamn under Jacobsens
mannaålder ur synpunkten av den
kulturtradition, jag här talar om och de nyss anförda
orden beröra. Man förstår lätt att
Köpenhamn och dansk tradition förmådde både
väcka och vidmakthålla intressen av denna
art, att j ust i Köpenhamn skulle skapas
Nordeuropas märkligaste antikmuseum, i
tävlan med de andra stora nybörjarne i
Amerika. Där föreläser Lange, där börja
Blinkenberg och Heiberg sin bana. Stadens
andra museer, särskilt Nationalmuseets
antiksamling, höra till tavlan. Så komma
också Glyptotekets begynnelser till
-—-och varför ej se dem 1888 med Frederik
Poulsen som gosse i hans skildring av
sitt första besök i »Jyske Dage og
Mennesker» med all dess humor och värme.
Barnen från landet — han och Maren Sörensen,
som sedan hastigt försvinner ur både
Poulsens pojkår och de nordiska museernas
hävder — tröttnade snart på de äldres
lärda förklaringar och begynte sin »egen
hastige Rundgang gennem Salene».
Men Vorherre bevare os da for et grueligt
Museum, det var! Nögne Evaer og, hvad der var
endnu værre, store fuldkomne Mandfolk med
Ingenting paa Kroppen! Maren blev rödere og
rödere i Kinderne, tilsidst trillede Taarerne ned
forbi hendes smaa bævende Mundvige, og jeg
kunde ikke været flovere, om jeg var blevet
grebet i at belure Maren selv, mens hun tog Bad.
»Hvad vilde mine Forældre sige, hvis de vidste
om det her?» sade Maren grædende, da vi snart
efter stod ude i det Fri. Og saa tilföjede hun
klogt:
»Nej, maa jeg saa ikke nok bede om
Panoptikon. Det er der meget mer Opbyggels’ ved.»
De fakta, som lågo bakom de samlingar
lille Frederik och Maren den gången sågo,
äro allmänt kända och skola här blott
allmänt antydas, i880 flyttade Carl
Jacobsen och hans maka Ottilia Jacobsen sin
påbörjade konstsalong över till den gamle
Bakkegaard. 1882 blevo samlingarna
tillgängliga för allmänheten. Så följa mellan
åren 1888 och 1906 Jacobsens och hans
makas testamenten, stadens och statens
insatser, Dahlerups och Kampmanns för
varje Köpenhamnsbesökande välkända
arkitekturskapelse vid Dantes plats och de
stora antikinköpen, som givit Glyptoteket
dess karaktär av främst antikmuseum. En
samlad besjälad verksamhet gav under
dessa år Norden och Europa det vackra
museum, som numera är oskiljaktigt
förbundet med tanken på Kongens By och
dansk kultur. Vid midsommartiden 1906 —
»Syvsoverdag, en Dag, jeg særligt elsker» ■—■
invigde Carl Jacobsen Glyptoteket med dess
ljushall och dess vinterträdgård,
marmorsalen för fest och föreläsningar och den
konstprydda trädgården för vila och
studier, sådana alla, som arbetat i Italiens
museer, lärt sig älska dem.
Ute i Europa hade Jacobsen sina
medarbetare — under tidigare år främst den
tyske arkeologen Helbig, som var bosatt i
Rom. Helbig-museet med dess italiska
terra-cottasamling, dess avteckningar av
etruskiska väggmålningar, och katalogen med
Helbigs kostliga, odisciplinerade
självbiografi och utfall mot de tyska kollegerna i
Rom äro ett monument över denne
medhjälpare. Bakom honom teckna sig mindre
antiquari av växlande ljusskygghet. De
romerska adelssamlingarna gåvo sin tribut.
En och annan av försäljarna i Roms gamla
kvarter gjorde stora förtjänster. Man fick
se det härom året, då kvarteren över
kej-sarfora revs. Det visade sig, att en av
Helbigs antikhandlare dött ifrån c:a 1 million
guldlire, som han gömt i en vägg av
fruktan för socialisterna. Men uppe i
Köpenhamn hördes året om i samlingarna
»hastige, fjedrende Skridt, naar Brygger
Jacobsen, i sort flöjels Tröje, med röd Fez, ilede
gennem Salene». Ibland med en ros i
munnen. Mitt minne från min studenttid, när
det redan var en gammal man, som kom
och med sin ljusa blick svepte kring
skatterna, stämmer helt med denna skildring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
