Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke H o l m é r
Grekland 1936—37 avslöja en mogen och
kultiverad målares uppfattning av storslagen
natur.
Till säsongens märkligaste
konstupplevelser i Stockholm måste räknas den finländska
målarinnan Helene Schjerfbecks
utställning i Stenmans galleri. Det var inte första
gången Stenman presenterade den
raffinerade konstnärinnans verk på sina väggar, men
aldrig har hennes konstnärskap framstått
med mera övertygande klarhet. Man kan inte
nog förvånas över den nu 80-åriga
konstnärinnans förmåga att gång på gång förnya
sitt skapande och med utgångspunkt i tidigare
verk komma fram till allt mer subtila
variationer. Hennes instrument är i all sin
sprödhet förunderligt starkt. De flesta av hennes
bilder ha en halvt overklig, visionär prägel.
I sin skira luftighet äro de helt fascinerande.
»Bageriet» är ett av de verk man räknar till
världskonsten. Hennes omdiktningar efter
målningar av EI Greco tyckas fånga
manieris-mens väsen — icke i ett nötskal utan i skuggan
på svala vita blomblad.
Bland de yngre konstnärerna har Töre
Kumlien utställt i Färg och Form. Denne
utmärkte pastellmålare har en egen ton, som
trots konstnärens ödmjuka tillbakadragenhet
klart förnimmes i nuets kaotiska konstliv. Vid
tidigare utställningar har han främst fängslat
genom sina figursaker, torg- och gatubilder
från Stockholm, återgivna med en viss naiv
utförlighet och ett mjukt koloristiskt behag.
Nu visade han också prov på förfinade
stilleben och blomstermålningar i diskret,
något beslöjad färg. Ett par fönsterutsikter i
grå helhetston vittnade om en ny och
intressant sida hos konstnären.
I Svensk-Franska konstgalleriet utställde i
december Helge Franzén och Rune
Hagman, båda med all säkerhet »kommande män»
i vårt måleri. Den förres artistiskt genomförda
stilleben och kraftfullt konturerade
stadsbilder röjde inte bara ett gott handlag med
tekniska problem utan också en otvetydig
målerisk begåvning. Ett par målningar med
lysande husgavlar i välberäknade färgklanger
övertygade om konstnärens förmåga att gå
vidare i nya upptäckter. Rune Hagmans
stilleben och landskap vittnade om kultur
och personligt grepp på uppgifterna. Hans
teknik gav ett textilartat intryck, som tycktes
väl korrespondera med den mycket medvetna
och energiskt genomarbetade stoffskildringen.
Även som figurmålare fängslade Hagman,
hans modeller etsade sig fast i medvetandet,
och man avvaktar med en viss spänning, vart
denna begåvning kommer att leda.
En i Skåne känd och uppskattad målare,
Richard Björklund, utställde i Galerie
Moderne och övertygade där om sin säkra
känsla för valörer. Några utmärkta
malmömotiv och skånska landskap, såväl
slätt-som skogsbilder, röjde konstnärens
övervägande danska skolning. Särskilt torde, om
inte Karl Isakson, så i varje fall den krets,
som inspirerats av denne utsökte
svenskdanske målare, ha givit Björklund värdefulla
impulser. Något nytt i hans konst visade
»Raka furor», som inköptes till
Nationalmuseum. De höga trädstammarna resa sig
mot en luftig fond av himmel och vid slätt,
det enkla greppet på motivet är utfört med
säker ekonomi och visar stramhet i
kompositionen. En annan skånemålare, Bertil
Lan-delius, utställde hos Gummesons några goda
landskap, av vilka ett vintermotiv med
fuktig snö, »Röda lador», rönte samma öde
som Björklunds »Raka furor», nämligen att
införlivas med statens konstsamlingar. Även
Galerie S:t Lucas hade under hösten en
omfattande utställning av skånska konstnärer,
som bland annat innehöll toppsaker av Emil
Johansson-Thor.
En i sin art förnäm och tilltalande
utställning ägde rum i Konstnärshuset under
oktober, då Donald William-Olsson exponerade
landskap, stadsbilder och porträtt. Ett
känsligt, koloristiskt finstämt ljusspel utmärker
denne målares produktion, vari särskilt
vårbilderna från Bergslagen och ett par mjukt
skimrande Stockholmsbilder tilldrogo sig
uppmärksamhet på utställningen.
En personlighet för sig i svensk konst är
David Wallin. En nystartad konsthall i
Stockholm, Thurestams konstsalong,
invigdes med en utställning av Wallins landskap
och figurmålningar samt ett fåtal av hans
porträtt. Denne konstnär dväljes med sitt
övermått av känsla, lyrisk betagenhet och
filosofiskt dunkel i en arkadisk nejd, där inte
många målare i vår tid kunna riktigt
orientera sig. Ljusomstrålade gestalter röra sig
där som oanfrätta naturbarn i tidernas
morgon. Unga människor, mödrar och barn
förvandlas genom den wallinska penselns
trollmakt till mytiska urtyper, de insvepas i
hans varma töckenfärger, i vilka deras
kroppar nästan självlysande framtona under
vårdträd och vid heliga vattendrag. Om
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
