Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Borgerlig romantik i den finska bildkonsten. Av Aune Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aune Lindström
tryckssättet. I Finland betydde den
borgerliga romantiken det första uttrycket för en
medveten strävan till en självständig finsk
bildkonst. Den bär vissa egna, om ock
anspråkslösa och delvis provinsiella drag.
Denna bildkonst vaknar samtidigt med
de nationella strävandena på andra
kulturområden: 1835 utkom Kalevala, 1832
»Älgskyttarne», 1846 grundades Finska
Konstföreningen. Det är 1840- och 50-talen
som i Finland utgöra blomstringstiden för
den borgerliga romantiken, vilken fortsätter
ännu en god bit in på 1860-talet, ja i vissa
fall ännu senare, då denna konststil för
länge sedan övergivits i andra länder. Det
är betecknande för denna första tid av
den finska konsten, att så många av dess
utövare voro till sitt egentliga yrke
ickekonstnärer eller autodidakter —
Goden-hjelm och Kruskopf voro bägge jurister,
M. v. Wright tituleras ingenjör, men var
utbildad till kartritare, Elisabeth
Blomqvist blev skolföreståndarinna. Detta
förklarar även den valhänthet, som ofta är ett
utmärkande drag i deras arbeten. De små
förhållandena, den nästan fullkomliga
avsaknaden av högre konstintressen gjorde
sitt till. 1849 skriver en recensent i
Morgonbladet, att en stor del av publiken nog satte
större värde på bankens granna tavlor i
marokinpärmar än på oljemålningar i
träram. Recensenterna själva utgöra ett
vältaligt exempel på allmänhetens nivå;
överdrivna jämförelser med konstens största
mästare, med Fidias, Rafael, Michelangelo
eller Correggio förekomma tätt och ofta i
deras redogörelser, vilka för övrigt äro
hållna i en så poetisk ton att de knappast
kunna kallas kritiker i ordets moderna
mening. Den goda avsikten, den
fosterländska känslan får ersätta alla
konstnärliga förtjänster, vilka den ovana publiken
nog ej förstod att söka eller sakna. I sådana
förhållanden kunde ingen stor konst
uppblomstra; miljön var given för det
anspråkslösa småborgerliga måleriet.
Den äldsta av den borgerliga
romantikens företrädare i Finland var Berndt
Abraham Godenhjelm. Född 1799, hade
han studerat juridik och däri avlagt examen.
Trettioårig hade han dock lämnat
tjänstemannabanan för att helt ägna sig åt
konsten. Han hade studerat i Stockholm för
P. G. von Heideken samt senare vid
Konstakademien i S:t Petersburg, där han vunnit
erkännande för sina arbeten. Intresset för
fosterlandet tog sig form i flera altartavlor,
som Godenhjelm målade till olika kyrkor
i Finland, samt en komposition efter motiv
ur Runebergs »Älgskyttarne», där
gårdsfolket ses församlat i storstugan kring den
vandrande karelska handlanden Ontrus.
År 1848 överflyttade Godenhjelm till
Finland och blev ritlärare i Finska
Konstföreningens nyss grundade ritskola. Han
är känd, utom för de nyss nämnda
målningarna, för kompositioner med mytologiska
eller religiösa motiv (»Venus», »Galatea»,
»Ruth och Boas»), vilka med sin
slät-penslade yta och sina sockersöta kalla
färger närmast påminna om porslin. Det
främsta av hans arbeten är utan tvivel ett
självporträtt i interiör, ovanligt stilrent
och säkert komponerat med sitt djupa
rumsperspektiv och sin förfinade kolorit i grått
och gult. En för Godenhjelm ovanlig,
tilltalande mjukhet äger en komposition med
gossar i en båt, ett arbete som för tanken
till vissa danska målare.
Förbindelserna med Sverige göra sig
gällande i många av de konstnärer som
vid denna tid voro verksamma i Finland.
Den mycket anlitade porträttmålaren J. E.
Lindh hade 1817 flyttat över från Sverige
såsom enkel målargesäll. Otaliga äro de
porträtt av hans hand som ännu bevaras i
finska hem. De äro i allmänhet mycket
schematiska; modellen är oftast framställd i
bröstbild eller halvfigur, dräkten utförd
med stor omsorg, varvid damernas
sidendräkter med puffärmar, deras spetsmössor
och talrika smycken ägnas en ingående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
