Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Van Gogh och Josephson. Av Carl Nordenfalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl No rd en f al k
Ernst Josephson. Näcken. Detalj.
Göteborgs Konstmuseum.
avgrunden». Denna föreställning är ett
välbekant motiv i folktron om nordiska
sagoväsen, om troll, huldror och näckar.
Vad ligger under sådana förhållanden
närmare till hands än att antaga att
karakteristiken syftar på Josephsons
»Strömkarlen»? Att figuren på denna målning
kommit Theo att också nämna Dante, kan
tänkas förklarat på olika sätt. Med sin
skarpskurna näsrygg äger Strömkarlen
verkligen en (låt vara svag) allmän likhet med
det bekanta Dante-porträttet på
freskomålningen i Bargello i Florens. Men det
är också möjligt, att Theo med
»Danteaktig» endast menat, att figuren verkade
som hämtad från Divina Commedia,
vilket onekligen skulle passa väl in på
Josephsons skildring av den osalige spelmannen.
Hur därmed än må förhålla sig, är Vincent
på villospår i sin utläggning av Theos
omdöme. I Näcken-Strömkarlen såg
Josephson allt annat än en djävulsk karaktär.
För honom var den en tragisk gestalt —
den förtappade naturanden, som i sitt
spel gav ton åt sin oförlösta längtan efter
ljusets värld. Hade Vincent känt Joseph-
sons uppfattning av den svenska
folksägnen och varit i tillfälle att själv se
målningen, hade denna säkert mött resonnans
i hans eget sargade sinne.
Att det verkligen var »Strömkarlen» som
Theo vid slutet av 1884 beskrivit för
Vincent, bekräftas av ett brev som Vincent
fyra månader senare riktade till brodern.
Theo hade vid denna tid givit brodern de
första nyheterna från årets Salon. Vincent
svarar: »Vilken skandal att de refuserat
Josephsons målning! Men varför förena sig
icke de refuserade, för att göra något själva
— enighet ger styrka.»
Nu veta vi, att Josephson just detta år
lämnade in »Strömkarlen» till Salonen
och att han fick den refuserad där. Det
kan alltså inte råda något tvivel om att
det är denna målning som Vincent åsyftar
med sitt indignerade utrop och detta i
sin tur gör det ytterligare sannolikt, att
det var samma målning hans utläggningar
i brevet från tiden omkring nyåret gällde.
Kombinera vi detta med vad vi genom
Karl Wåhlins biografi erfara om
»Strömkarlens» öden, komma vi till följande
resultat.
Målningen tillkom under konstnärens
vistelse i Norge sommaren 1884 och fördes
av honom själv i början av september till
Paris. Josephson synes redan i Norge ha
fattat beslutet att söka slå ett slag med
denna målning på den kommande vårens
Parisersalong. Under Parisvistelsen hösten
1884 lade han sista handen vid sitt verk.
I december kort före jul återvände han till
Sverige. Vad hände då med »Strömkarlen»?
Karl Wåhlin uppger, att den stod hos
»för-gyllaren». Men van Goghs brev visa, att
den i själva verket lämnades in till Goupils
konsthandel. Kort efter Josephsons avresa
meddelar Theo Vincent, att han fått hand
om den egenartade målningen. Genom
Theos försorg har den sedan i laga tid
lämnats in till Salonen. Vid underrättelsen om
att den här blivit refuserad, efterlyser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
