Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Diderot och Hugues Taraval. Av Greta Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diderot och H u gu e s T ara v al
Bacchus triumf.
Detalj av plafond i Apollogalleriet, Louvre.
dunkelt hörn, där ingen kunde se det. Skulptören
Falconet svarade honom: »Det är för att Chardin, som
ordnat salongen i år, inte förstår sig på vackra huvuden.»
Att döma av Chardins berömda
självporträtt torde Falconet härmed alludera på
hans fulhet.
Det kan vara befogat att nämna, att det
inte bara är Taraval, som utsättes för kritik.
Om Boucher, en betydligt större begåvning,
men med sin bästa produktion bakom sig,
fäller Diderot just 1765 det berömda
yttrandet: »Det är i det ögonblick, som Boucher
upphört att vara artist, som han utnämnts
till Premier peintre.»
Från Salongen 1767 ger Diderot först en
allmän redogörelse för »Det nuvarande
tillståndet i den franska skolan». Här får Tara val
ett ganska vänligt omnämnande, desto
värdefullare som Diderot klandrar det stora
flertalet. Om Boucher säger han: »Han kommer
knappast att lämna efter sig ett namn; och
han kunde ha varit den främste av alla, om
han hade velat.....Fragonard har gjort en
mycket vacker tavla. Skall han göra en andra?
Jag vet ingenting därom.....Roslin är en
riktigt bra porträttör, men han får inte lämna
detta gebit.» Lundberg avfärdas med det
enda ordet »Nul» och Hallé med »Stackars
karl»..... »Hugues Taraval är en god
målare, vars talang är nära nog som den skall
vara. Han skulle inte alls vara dålig, om han
tog ytterligare några steg.»
Efter ovanstående beska kapitel, som
givetvis berör alla konstnärerna på Salongen
utöver de här nämnda, övergår Diderot att tala
om de utställda målningarna.
Greve Creutz [svensk minister i Paris vid denna tid],
vår vän, faller varje morgon på knä inför Taravals
Adonis, och Denis Diderot, er vän, framför en
Kleopatra av Madame Therbouche. Man måste skratta. —
Skratta åt det, och varför? Min Kleopatra är verkligen
synnerligen vacker, och jag tänker, att greve Creutz
säger detsamma om sin Adonis; bägge roa vi er, och vi
båda roa varandra.
1766 hade Nicolas Cochin, som ombesörjde
de kungliga beställningarna, uppdragit åt
»unga målare som börja skilja sig från
mängden» hela dekorationen av slottet Bellevue,
de kungliga damernas residens. Hugues
Taraval, vars talang var »agréable et précieux»
skulle måla »Phineus stör Peleus bröllop»
och »Tantalus ger fest för gudarna». Den
sistnämnda målningen utställes på Salongen
1767. Diderot utropar:
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
