Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några Fredrika Bremer-skisser från Amerika. Av Gunnar Svanfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några Fredrika Br emer-skisser från Amerika
af samma art som den på Ariadne, och erbjöd
intet af nytt intresse, till dess en äldre
congo-neger med namn Carlo Congo och en herkulisk
bröstbildning, kom med i dansen. Han lät
trumslagarne slå en ny danstakt, och utförde så en
dans, som med dess böjningar, svängningar och
tremuleringar skulle ha tagit sig väl ut i en ballet,
äfven på Parisoperan, nemligen i personen af en
satyr eller faun, ty högre karakter hade dansen
ej, men den var beundransvärd genom dansarens
kraft, vighet, spänstighet, djerfva öfvergångar
och vildt pittoreska skönhet. Det var
Congo-dansen. Carlo Congo kunde dock ej utföra den
i hela dess fulländning; tröttad af fyra månaders
dag- och nattarbete, saknade tydligen hans
lemmar tillräcklig styrka; han måste flera gånger
afbryta och hvila, och ehuru han snart begynte
på nytt, måste han åter sluta upp, skakade dervid
godmodigt på hufvudet, såsom ville han säga:
»nej, -— det vill ej gå!» Hans ansigte hade det
uttryck af kraft och godmodig känslighet, som
jag så ofta ser hos negrerna; han hade en liten
klädesmössa på hufvudet och ett halsband af
blå glasperlor om halsen, öfverdelen af kroppen
och de seniga armarne bara; deras bildning och
ställningar under dansen voro värda att betraktas
af plastiska konstnärer. Carlo Congos dam var
mera liflig i sina rörelser än de negerdanserskor
som jag hittills sett, och svängde om helt raskt
och behändigt. Carlo satte en liten qvist af myrten
i hennes mun, och hon dansade nu med den,
hållande den emellan läpparne lik en fogel i sin näbb.
Det är också en festlig — och obetalbart
komisk — bild Fredrika Bremer i
skissboken ger av Carlo Congo; här har hon för
ovanlighetens skull bifogat modellens namn.
Mycket skickligt har hon på ljusgrått
papper med sepian modellerat fram Congos
»herkuliska» bröst, axlar och hals.
Huvudet, i halv profil, är förträffligt med den
breda, låga, framskjutande näsan, de små
pigga ögonen, det krusiga, mycket korta
skägget och det älskvärt-gemytliga
negergrinet. På hjässan sitter en kuriös yvig
mössa, gröngrå med garnityr i grönt och
rött, och kring halsen snor sig ett halsband
av vita, blå och röda pärlor. Man har
närmast intryck av att se en pittoresk figur
ur någon av tidens färgrika populära
romaner.
Kanske är den vackraste bilden i hela
"Säj
Ca rio Congo.
albumet emellertid huvudet av en
mulatt-flicka. Den i januari 1851 skriver Fredrika
Bremer från New Orleans om en
slavauktion, som hon bevistat föregående dag
och som upprört henne. Sedan har det
varit nyårsdag, och även Fredrika har fått
mottaga visiter av »artiga herrar». Nu är det
emellertid kväll, och hon sitter i sitt
hemtrevliga pensionat och lägger till en sida
i brevet till syster Agatha:
Mitt lif här i huset är det trefligaste jag kan
önska mig. Jag har riktigt njutit af det fula
vädret, emedan det gifvit mig tid att litet läsa
och rita. Det sednare är en nödvändig hvila och
vederqvickelse för mig. Jag har tecknat några
vänners porträtter, och målat af min lilla
uppas-serska här, en täck, mörk mulattska, med sköna
ögon, och ett grant gult kläde om pannan, fästadt
så som det brukas af Louisianas negrinnor. Hon
har hittills varit jemförelsevis en lycklig
slafvinna.
»Ha dina ägare varit goda emot dig?» frågade
jag henne.
»De ha aldrig sagt mig ett ondt ord, Missis!»
svarade hon.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
