Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några Fredrika Bremer-skisser från Amerika. Av Gunnar Svanfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några Fredrika Bremer-skisser från Amerika
synnerliga, stiliserade urskogslandskap, som
framträder på bilden från Saint
Johnsfloden. På grått papper har Fredrika
Bremer utfört en målning väsentligen i sepia
och vitt och gult, en slags lavering med
kraftiga gouache-inslag. Upptill mitt på
bilden reser sig mot en natthimmel med
lätta moln övre delen av en kraftig
trädstam med en bred, vacker, nästan
symmetrisk krona. Från grenarna hänger långa,
mjuka växter, tydligen de »hängande
mossor» Fredrika talar om. Till vänster, under
trädkronan, lyser månen, som kastar sitt
ljus mot trädstammen och ned över högra
delen av bilden. Till vänster om månen
skymtar en dunkel trädkrona med lysande
vita blommor och längst till höger, något
längre ned, en annan med guldgula,
mån-belysta frukter. I förgrunden ser man
flodens vatten med månreflexer och med en
svagt antydd alligator. Alldeles i
strandkanten några växter med små blå och röda
blommor och med en orm, som slingrar sig
uppåt. Dessa detaljer överskuggas
emellertid av en ytterst egendomlig spökvärld av
starkt stiliserade växtformer, som fyller
mellanplanet, kulissaktigt. Kraftiga,
rör-formade väsen skjuter upp och ormar sig
til’ ett system av grottliknande
konfigurationer. Gränserna mellan växt, djur och
mineral verkar nästan utplånade i denna
lek av fantomer. Längst ned bildar en
buktande, horisontal gren eller rot liksom ett
altare. Ovanför reser sig tre koniska figurer,
ur vilkas spetsar det kastas ut smäckra
stammar med klotformade bladkronor. Det
är, som om nattmörkret på stranden hade
materialiserat sig till ett skrämmande
myller av livets urformer, till dunkla symboler
för naturens frodiga livskraft och kvävande
famntag.
Inför denna bild — den noggrannast
utförda och mest ambitiösa i skisshäftet —
får kanske en modern betraktare rent av
ordet »surrealism» på läpparna.
Associationerna kan måhända leda honom till för-
U r skogsland skap.
fattare mycket olika Fredrika Bremer —
till en modernist som Gunnar Ekelöf eller
till en extrem romantiker bland de
amerikanska diktarna, en man som dog just ett
par dagar efter Fredrika Bremers ankomst
till Förenta staterna: Edgar Allan Poe.
Eller kanske till den svenske diktare, som
efter sitt livs stora katastrof i skräck flydde
över Atlanten och anlände till Amerika
ett par veckor innan hans trygga
lands-maninna återvände till Europa: Almquist.
Det finns något av »Ariman »-stämning i
Fredrikas urskogsbild. Vad målningen kan
ha för anknytningar i den samtida konst
Fredrika Bremer känt till, skulle vara
intressant att veta. Dess anknytning till
naturbetagenheten på Cuba och i Florida
och till den naturfilosofiska spekulationen
i brevet till Ørsted är ju uppenbar.
Emellertid är den ett egenartat uttryck för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
