Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fyra dikter. Av Ragnar Jändel - Jag vet en äng... - Lik en obekymrad fågel...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar J än d ei
Jag vet en äng.. .
Jag vet en äng där glädjen blommar
där våren evig är och luften ren.
Den ängen sluttar vacker ner
mot sorgens stora mörka hav;
dit flyr jag ofta under stilla aftnar,
och njuter av den friska blomsterdoften
och lyssnar till
hur havets dyningar slå in mot stranden.
Lik en o b e k y m v a d f å g e l. . .
Goda människor predikade förnuft och sade:
Behåll din känsla för dig själv,
låt henne bo i ditt hjärta, om hjärtat orkar med henne,
smek henne, om det inte tar på krafterna för mycket,
men: du vet, du vet —
håll henne bunden, låt henne inte fara ut och ställa till skandal.
Men det blev en kväll ändå,
det rasslade i löven,
kärleksörten sov bland Jungfru Marie sänghalm,
kvällen log som en mor, som berättar tysta sagor —
då. . . flög Känslan ut ur hjärtats gömma
lik en obekymrad fågel med glänsande vingar
och jublande mot den doftande morgonrodnaden.
Varthän du olydiga fågel?
Flög du genom alla de sju himlarna i natt
eller flög du bara någon mil bort
till ett annat litet bo i natten,
till en annan bunden längtan med glänsande vingar
och bröstet fyllt av sången om den doftande morgonrodnaden?
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
