Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fem elegier. Av Johannes Edfelt - Pulvis et umbra... - Narcissus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM ELEGIER
Av JOHANNES EDFELT
Pul v is et umbra...
Dödsfruktan har oss alla i sin hand;
och ingen vrider sig ur detta grepp.
— Vid livet bindas vi med blodets band:
med bävan vänta vi på dödens skepp.
Oss fängslar minnet av en sommarvik,
den djupa glansen ur ett ögonpar,
där livets sorg och stolthet i musik
förklarades och ljuvt blev uppenbar!
Kungsvattnet Döden löser sakta upp
all skönhet, som blev form, blev själ och kropp.
Och stjärnan ler och lägger under lupp
ett stoftkorn i en rymd: vårt levnadslopp.
Narcissus
All jagiskhet är smärta,
sjöng källan silverklart.
— Förvandla detta hjärta,
och dess begränsnings art!
Höströda lunds dryader,
förtrolla detta kött,
som knappast minns sin fader
och på sin bild är trött!
Låt mig bland snökristaller
i en förstelnad skog,
där månens slöja faller,
bli den natur som dog
— tills med en hemlig rysning
jag vaknar ur min död,
ur månskensvit forfrysning
till skaparaktens glöd!
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
