Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Göteborgs Stadsteater spelåret 1942—43. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Göteborgs Stadsteater spelåret ig 42—43
»Jubileu m». Sint scenen i för sta akten.
Ström, skulle, bevarad åt eftervärlden, ge
den en föreställning om vardagsfröjder och
vardagssorger i det svenska nuet. Och folk
som de äro mest kunde känna igen sig och
sitt och ha nöje av det.
Gunnar Åhlströms Jubileum och Lars
Levi Læstadius Herr Blink går över alla
gränser hade större litterära anspråk. I båda
fallen tyckte man sig skönja en kanske icke
medveten anslutning till de båda bortgångna
genierna inom svensk dramatik — i »Jubileum»
till Hjalmar Bergman, i »Herr Blink» till
Strindberg. Komiken i Åhlströms stycke
kunde, när den var som bäst, erinra om
Markurells i Wadköping, det beska i Læstadius
stycke om Drömspelet. Men på intetdera
hållet hade styckena den vingbredd och den
luft under vingarna, som kunnat lyfta dem
upp i den stora diktens rymder. Och i båda
fallen ha nog författarna velat komma fram
med ett försök men alldeles icke trott sig om
att prestera fullgångna mästerverk. Åter bjöd
scenbildsskaparen, Knut Ström, på fyndiga
och vackra bilder, något som publiken ej är
okänslig för i dessa filmens tider, och teaterns
goda krafter gjorde figurer som förnöjde.
Man minns Ludvig Gentzels och Sture
Baudes vagabonder i »Jubileum», man
kommer ihåg Yngve Nordvalls kusliga och fräcka
krympling i »Herr Blink».
Den stora framgången vann Vilhelm
Mobergs Rid i natt! Det var icke de
litterära förtjänsterna hos den dramatiserade
romanen, icke det omsorgsfulla uppförandet,
som fyllde salongen kväll efter kväll i nära
nog ett par månader med en publik, som spänt
lyssnade och väntade på de repliker den var
beredd att applådera inför öppen ridå. Det var
ordet i sinom tid, protesten mot förtryck och
våld, mot feghet och eftergifter, som samlade
åskådarskarorna och utlöste bifallet.
»Göteborgsmentaliteten», frihetslidelsen, som
förenar hög och låg, akademici, köpmän och
arbetare i staden vid Västerhavet, har behov
att ge sig luft på teatern och tar tacksamt
tillvara varje tillfälle till det. Man kommer
ihåg Åhlströms »Beredskap», man minns
applåderna vid en liten sketch i
Tjernelds-revyn »Taggen», där det stillsamt och
ord-knappt alluderades på Norge.
Töre Lindwalls Svedjebonde kunde vara
förvissad om sympati, Sture Baudes över-
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
