Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Hur Nietzsche började. Av Melker Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur Nietzsche började
som vi nyss har talat om. Fragmentet Den
grekiska staten poängterar för övrigt »det
hemlighetsfulla sammanhanget mellan ståt
och konst, politisk drift och konstnärlig
alstring, slagfält och konstverk». Det
utsäges inte direkt, vari bindemedlet består,
men det skulle enligt vad sammanhanget
visar mest adekvat kunna betecknas med
orden våld och makt. Författaren säger i
själva verket: »Samma grymhet, som vi
funno i varje kulturs väsen, ligger även i
varje mäktig religions väsen och överhuvud
taget i maktens natur, som alltid är ond.»
Ond betecknar intet avståndstagande från
makten, som kännetecknar kulturen lika
mycket som staten. Man kan likna den förra
vid »en bloddrypande segrare, som släpar
med den vid sin vagn fängslade övervunne
såsom slav». Det är med dessa citat för
ögonen rätt svårt att förstå Westphals
klagomål över att Nietzsche föregriper de
»moderna ressentimenten mot makten».
»Anden» och »riket» betyder tydligen hos
honom något annat än i det vanliga
språkbruket. Anden är krigisk och arrogant,
riket är pacifistiskt och demokratiskt.
Nietzsche företräder alltså inte
kulturstaten mot maktstaten.
Men hur skall man då förstå det citat,
som vi utgick från? Nietzsche vänder sig
där onekligen mot dem som prisar kriget
och dess »mäktiga», underförstått
fördelaktiga inflytande på sedlighet, kultur och
konst, fast han själv i Tragediens födelse
nyss hade uttalat sådana förhoppningar.
Man kan inte tänka sig, att han på ett år
fullständigt har ändrat uppfattning.
Pacifismen var hos honom aldrig ens ett
genomgångsstadium. Till samma år som skriften
mot Strauss hör för övrigt de omtalade
föreläsningarna om den grekiska filosofien, där
Heraklit hyllas såsom krigets filosof, och
det är därför föga troligt, att den första
otidsenliga betraktelsen markerar en prin-
cipiell förvandling. Men tidsläget var nu
ett annat. Hans reformatoriska
förhoppningar hade varit knutna till Wagner.
Den kyla, som mötte både Tragediens
födelse och det stora företaget i Bayreuth,
blev den första bittra desillusionen i hans
liv. Tyskarna var tydligen ännu inte mogna
att anamma den nya dionysiska
livsåskådningen; han kände sig som en otidsenlig,
och de otidsenliga betraktelserna skulle
tjäna även Wagner genom att bekämpa den
intellektualistiska framstegsoptimism, som
stod i vägen för hans verk.
Estetiken har i Tyskland alltsedan
romantiken lätt övergått i religion eller
politik. Nietzsches ungdomsdröm var, att en
estetisk myt skulle pånyttföda folket och
den likgiltighet, som mötte honom,
grundlade ett oövervinneligt misstroende mot
Bismarck och riket. Förhållandet mellan
konsten och politiken måste ses i denna
belysning. De gick väl samman, så länge
Nietzsche räknade med framgång. De föll
i sär, när han mötte motstånd. Personliga
synpunkter spelade in, men den sakliga
oöverensstämmelsen mellan Nietzsches
ungdomliga intentioner och den faktiska
politiska utvecklingen skulle i och för sig vara
en tillräcklig förklaring. Sedan fördjupas
antipatierna allt mera, och Nietzsche
invecklar sig i självmotsägelser. Politiken
bedömes i regel synnerligen negativt, men man
kan för den skull inte säga, att han
principiellt förkastar den — det vill säga bara
intresserar sig för en kulturens fingerade
oberoende och självständiga värld — även
om det ibland kan förefalla så, särskilt en
kort tid under det andra, positivistiska
skedet. Politiken är hos honom estetik,
men å andra sidan är också estetiken
politik, till på köpet alltför utmanande och
extrem att kunna svara till Bismarcks
försiktiga och moderata hållning efter 1871.
Men det skulle komma en tid även härför.
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
