Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Thomas Jefferson som arkitekt. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johnny R o o s v a I
U niversity of California.
Kampanil, auditorier, bibliotek.
proportioner. De jättelika eukalyptusträden
tävla med torn och kolonnader. Som en
samlande energi står den höga kampanilen
i mitten av Campus, på samma gång en
härold till att vittna om idealitet och helgd.
Bland idrottsbanor och friluftsbad breda
sig skuggande lundar med inströdda
bostadshus.
I alla dessa berömda nu i mängd
uppväxande akademiska anläggningar har
terrängbildning och den lokala
växtlighetens art inspirerat till originella
grupperingar: I Pittsburg är Western
Uni-versity of Pennsylvania byggt på terrasser
som stiga trappstegsvis upp till en
akro-polis-artad klimax av samlingsbyggnader.
I Princeton balanseras de medeltidsartat
pittoreska college-blocken med sina torn
och gårdar av en vidsträckt öppen golfbana
med sjöar och smärre trädpartier. I
Hun-tington Library i Pasadena, Cai., som icke
är universitet utan ett forskningsinstitut för
amerikansk historia pius ett glänsande
museum (med Gainsborough’s Blue Boy),
har Sydkaliforniens klimat befordrat en
parkanläggning av paradisisk skönhet.
Den populära föreställningen om
amerikansk arkitektur har hakat upp sig på
skyskraporna och ingenting annat. Och det
är riktigt att New Yorks torniga siluett är
en av de mest storslagna stadsbilder som
världen kan bjuda på. Även som
clair-obscure gör skyskraparkitekturen en högst
romantiskt fascinerande verkan, särskilt
i de trånga kvarteren omkring Wall Street,
när övre delen av de bergshöga murarna
är upplöst i sol och de nedre delarna sköljas
av en mörkblå skugga som lik en svällande
flod fyller gatan. Skyskrapor i dylik tät
planering ha med rätta kritiserats som ett
socialt ont, men deras estetiska verkan är
oförneklig.
Emellertid äro skyskraporna endast en
liten del av amerikansk modern arkitektur.
En annan avdelning förtjänar i högre grad
vår uppmärksamhet. Det är, som vi sett,
universitetsanläggningarna. I slutet av
1800-talet och i våra dagar ha dessa vuxit
fram i en storlek och mängd som berättiga
själva konstarten att framställas som något
för Amerika eget. För den som vill begripa
amerikansk karaktär i konsten är det
kapitalt att lära känna både New Yorks
skyskrapor och de i naturen bäddade
universiteten, de två diametrala motsatserna.
Den ena sorten högvuxen upp till 60 och
mer våningar, tätgyttrad, stolt intill
oförskämdhet och helt och hållet hård i sitt
uteslutande sten- och metallmaterial. Den
andra i princip lågbyggd med undantag
av någon enstaka samlande enhet, alltså
grundsatsmässigt ödmjuk, med någon
huvudbyggnad av värdig monumentalitet,
grupperingen mjukt förtonad i naturmiljön.
Där är de två polariteterna, vi måste räkna
med båda. Amerikanarnas entusiasm och
offervillighet för universitetsarkitektur har
en djup moralisk förankring.
Inom den västerländska civilisationen,
oberoende av konfessionella skillnader, finns
en slags ultrakonfessionell samling av ideal
som gemensam egendom, en trosbekännelse
vars gudar heta Barmhärtighet, Frihet,
Rättvisa, Sanning och vars ärke-änglar
heta Vetenskap, Idrott, Konst. Liksom
religionerna skapat sig symboler i sina
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
