Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs »Svenska Folket». Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Lundmark
»Svenska Folket» var ett
subskriptionsarbete och kom ut häftesvis. Den kritik, som
i ganska rikt mått kom detta arbete till
del, så snart som dess första häfte såg dagen,
bemötte Strindberg på tvenne av de
följande häftenas omslagssidor. Följden härav
är, att hans svaromål i det stora hela har
gått förlorat, tack vare bokbindarnas
uppriktiga och ärliga motvilja mot
tillvaratagandet av omslagssidorna. Till och med våra
offentliga bibliotek sakna i flera fall
omslagen till »Svenska Folkets» häften. Därför
saknas lika ofta författarens »Anmälan», som
även den är av intresse. Tillvaron av
Strindbergs svaromål har likväl varit känd. Erik
Hedén nämner sålunda om dem i sin
Strindbergsbok, men det synes ovisst, om han
verkligen sett dem. Däremot har Rune
Zetterlund uppenbarligen haft häftena i sina
händer, alldenstund han upptager dem i
sin bibliografi. Nils Erdmann citerar några
utdrag ur Strindbergs uttalanden under
denna polemik. John Landquist nämner
däremot icke något om meningsutbytet.
Hans anmärkningar till »Svenska Folket»
äro ovanligt kortfattade, eftersom
manuskriptet till arbetet uppgives ha blivit
förstört. I likhet med Landquist ha en del
övriga författare, som behandlat »Svenska
Folket», återgivit eller kommenterat
författarens »Sluterinran», som är tryckt i
Samlade Skrifter men däremot icke nämnt om
det ogynnsamma före, som mötte företaget
redan i portgången. Författaren till
föreliggande uppsats har i Göteborgs
Handels-och Sjöfartstidning 1931 gjort en utredning
om »Svenska Folkets» tillkomsthistoria och
i samband därmed avtryckt såväl
Strindbergs Anmälan som hans polemik på
omslagssidorna till häftena 2 och 3.
Det kan inträffa t. o. m. i våra dagar vid
behandlingen av »Svenska Folket», att man
så litet satt sig in i förutsättningarna för
detta arbete vid dess utkommande, att
man helt enkelt tuggar om de förebråelser,
som dåtida recensenter gåvo Strindberg.
Det kan också hända att man — vilket
redan var händelsen 1880 — trycker på
att Svenska Folket började utkomma
samtidigt med Hans Hildebrands Sveriges
Medeltid och finner detta litet olämpligt.
Tanketråden töjes då ut med att medan det
senare verket alltjämt är det oöverträffade
för kunskapen om svensk medeltid, så är
det nog minsann ingen, som söker sitt
kulturhistoriska vetande ur Svenska Folket.
Eller man tillägger kanske förnumstigt,
att denna bok får då sannerligen ingen
heder av jämförelsen med Sveriges Medeltid.
Visserligen höra dylika köttklubbemetoder
till den lägre kritikens elementära metodik,
men man skulle väl ändå kunna påminna
sig, att det är differens på åtskillnad inom
konstens värld och att vi ha haft en herre,
som hette Thomas Thorild.
Strindberg var givetvis amatör i sin
historieforskning liksom i alla sina försök
att vetenskapligt behandla problem inom
forskningens fält. Historien hade tidigt
attraherat honom. Som biblioteksman kom
han i bättre kontakt än annars skulle ha
blivit möjligt med de litterära hjälpmedlen
vid historisk forskning, och han fick även
tillfällen till en del arkivarbeten. Hans
redan från början starkt kulturhistoriskt
inriktade intressen resulterade i några
positiva insatser, vilka tämligen
omedelbart vunno erkännande, såsom det senare
utgivna arbetet om Sveriges förbindelser
med Frankrike (Les relations de la France
avec la Suède jusqu’a nos jours. Paris
1891) och upptäckten av karolinen Philipp
Johann von Strahlenbergs karta över Asien
(Sthlm 1879) samt arbetet »Gamla
Stockholm» (1879). Dessa forskningar, som i
betydande utsträckning upptogo honom under
de första lyckliga åren av äktenskapet med
Siri von Essen, ledde till flera smärre
ex-kurser och upptäckter på kulturhistoriens
område, av vilka några publicerades först
i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Hans »Kulturhistoriska Studier», som publi-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
