Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Stridsberg. 5/7 1877—3/11 1943. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Stridsberg
den med honom i lång, obruten vänskap
förenade Carl G. Laurin; och var på sitt
sätt ägde gåvan att ge uttryck åt vad som
motsvarade det andliga behovet hos den
nämnda, viktiga delen av svenska folket.
En ettrig kritiker skrev en gång om Gustaf
Stridsberg, att han hade utgivit några av
sina skrifter »under bokhandelsbiträdet
Carl G. Laurins namn»; och i själva verket
övertog den senare i sina mer politiskt
orienterade framställningar ibland ända till
ordalagen i sin väns förkunnelse. De djupa
impulserna hos Gustaf Stridsberg kommo
dock främst ifrån Hjärne, fastän
naturligtvis med tillsatser både inifrån och
utifrån i många olika väderstreck.
I den idékrets det gällde kom Gustaf
Stridsberg bl. a. att lägga i dagen en
oväntad insikt i krigskonstens hemligheter, och
Svenska Dagbladets läsare fingo därvid
förmodligen sitt lystmäte på den ryktbare
tyske militärskriftställaren och generalen
Clausewitz’ förkunnelse, ty den åberopades
i obegränsad utsträckning. Att det därvid
icke var fråga om dilettantism visar det
intresse som Gustaf Stridsbergs artiklar
väckte också på sakkunnigt militärt håll
här hemma. Inom utrikespolitiken drog
han fördel ej blott av sin sällsynta
kännedom om England och allt engelskt utan
också av en mångårig förtrogenhet med
öst-Asien och närmast Japan, som kom i
förgrunden efter det rysk-japanska kriget
och något okritiskt knäsattes på grund av
sin förtjänst av att vara Rysslands
segerrike fiende. Men det var många andra
ämnen som sysselsatte Gustaf Stridsbergs
rastlösa intresse. Bl. a. under storstrejken
1909 gav han uttryck för mycket av vad
läsekretsen kände men ej kunde uttrycka.
Här liksom i många andra sammanhang var
det framför allt det svenska rättssamhällets
traditioner som åberopades, med
upprepningar som nitade fast både citaten och
deras lärdom i läsarnas hjärnor. Att »rätt
sitter i spjutstångs ände», när man ej har
»det svenska lagsamhället», fingo tidningens
läsare aldrig tillfälle att glömma.
I slutet av 1910 satte Hjärnes krets upp
Svensk Tidskrift, och Gustaf Stridsberg blev
från början en mycket verksam medlem av
dess redaktion. Tidskriftens första häfte,
som var ett av de bästa den någonsin
utgav, hade en uppsats av honom, kallad
Svenskt liv, där han på ett högst
karakteristiskt sätt förenade Byskomakaren
Jonas Stolts minnen med lappen Johan Turis
Muittalus samid birra. I politisk
uppfattning var han också alldeles samstämd med
Svensk Tidskrifts före det första
världskriget i så måtto ovanligt enhetliga krets.
Men till sin läggning avvek han icke så
litet från dess flertal, ty i grund och
botten var han alltid en känslopräglad
romantiker, medan de andra oftare
utmärktes av en viss kritisk kyla, som visserligen
ingalunda lade band på en både positivt
och negativt inriktad stridslust.
Under dessa förkrigstidens sista år var
det framför allt försvarsfrågan och i
samband därmed den Staaffska regeringens
politik som sysselsatte sinnena, och Gustaf
Stridsberg samlade sina inlägg mot
regeringspartiet i en särskild liten volym,
kallad Frihetsmännen vid makten. I det här
förut nämnda lilla skämtbladet från 1914
hette det om honom i en
Karlfeldt-travesti:
Här rider an en dunderkarl
med pennan lyft för Vårt Försvar.
Hans vrede inga gränser har,
så länge Staaff finns kvar.
Under det första världskriget blev Svensk
Tidskrifts krets sedan ganska delad i sina
sympatier, men Gustaf Stridsberg var då
liksom Carl G. Laurin avgjort i första
rummet på den tyska sidan. Det var knappast
med lätt hjärta den förre ställde sig i
opposition emot det land som främst hade
bestämt hela hans andliga orientering och
som också under kriget hade åtskilligt av
hans olyckliga kärlek. Men han nyttjade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
