Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Beethovens dödsmask. Av Massimo Bontempelli. Auktoriserad översättning från italienskan av Karin de Laval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M a s s i m o Bontejnftelli
— Ställ den här.
Karlen gjorde som hon sade och ställde
ner sin börda — mitt under Beethovens
mask — varpå han gick sin väg. Ett
ögonblick stod jag som förstenad, så knöt jag
händerna av ursinne i byxfickorna, där jag
försiktigtvis höll dem gömda. Ett dovt
muller hördes på avstånd, det kom allt
närmare. Ett blygrått moln vällde in
genom fönstret och bildade som ett valv
över oss alla fyra —• undertecknad, Lavinia,
Beethovens dödsmask och grammofonen.
— Han vill det inte, absolut inte, sade
Lavinia gång på gång. Jag får inte spela
den för honom. Men jag kan helt enkelt
inte leva utan hans musik. Nehej, det går
inte . . . Kanske förlåter han mig i alla
fall till sist och slut.
Jag skälvde som ett asplöv i hela
kroppen. Nu först märkte jag att Lavinia hade
ett stort fyrkantigt kuvert under armen.
Jag ryckte det till mig och svängde det
triumferande över mitt huvud.
— Nehej, det går inte . . .
Jag tillgrep inga utomordentliga medel,
försökte inte utmana ödet. Stel och för-
krossad väntade jag på vad komma
skulle.
Lavinia öppnade grammofonlocket och
satte långsamt nålen längst ut på skivan.
Jag kröp ihop så mycket jag kunde i min
stol, behärskande mig till det yttersta för
att inte låta den gnagande oron få makt
med mig, då skivan började sitt dova
morrande.
-— Femte symfonin, förkunnade I.avinia
med en trotsig blick på mig.
Från den roterande skivan hördes Femte
symfonins första skarpt markerade tema.
Jag skar tänderna av ursinne.
Plötsligt hördes ett fruktansvärt dån.
Det svartnade för mina ögon och jag
rycktes bort av en virvelvind. Svept i ett
väldigt moln av gips och damm slungades
jag högt upp i luften. Så föll jag ner på
en äng någonstans i främmande land ocli
kämpade länge för att återvinna
medvetandet. Rummet och huset där vi bodde
hade flugit i luften, kanske rent av hela
staden. Lavinia och jag hamnade på var
sin sida om jordklotet, och jag har ännu
inte återfunnit henne.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
