Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tradition och förnyelse i det moderna finländska måleriet. Av Ola Zweygbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ola Zweygbergk
Lennart Segerstråle. Vårlandskap.
länge är möjligt. Särskilt med tanke på den
snabba och i många avseenden ytterligt
märkliga utveckling denne konstnär
genomgått, förefaller det vanskligt att ens vilja
antyda de fortsatta utvecklingslinjerna
för hans konst.
Segerstråles första älsklingsmotiv var
fåglar, och särskilt hans grafiska fågelbilder
förråda en impressionistisk talang och en
fin inlevelse, som förebåda det lyriska
landskapsmåleri, där han sedan firat så
stora triumfer. Om man vill, kan man även
i dessa fågelbilder inlägga den andakt inför
livet, som blivit den dominerande känslan
i Segerstråles konst, denna religiöst färgade
livsdyrkan med sina höga metafysiska
övertoner, vilken fått ett så mäktigt uttryck i
dubbelfresken Finlandia.
Från fågelmotiven övergick Segerstråle
snart till människan, som han gärna
uppsökte i den miljö där han själv kände sig
mest hemma, i skärgårdens fiskarbyar. Det
som egentligen fängslade honom, var dock
icke miljön utan det kämpande liv dessa
män och kvinnor förde mot en karg natur.
Redan nu kommer Segerstråles sinne för
det heroiska, denna livets mest sublima
stegring, tydligt till synes. Tidigt yppar sig
också hans intresse för dekorativ form och
monumental komposition, som han ägnat så
flitiga och hängivna studier. Särskilt har
det moderna norska monumentalmåleriet
vid sidan av den italienska renässansens
fresco berikat hans konst.
Lennart Segerstråle har under sin bana
som monumentalmålare fullbordat en räcka
krävande dekorationsuppgifter, vilka alla
här skulle förtjäna uppmärksamhet icke
minst ur formell synpunkt. Emellertid skola
vi endast dröja vid den senaste av dessa
monumentala verk, dubbelfresken
»Finlandia» i Finlands Bank i Helsingfors.
I Finlandiafreskerna har det moderna
finländska måleriet åter närmat sig den
nationella romantikens idékonst. Särskilt
fresken »Finland vaknar» utmärker sig för
ett rikt och djupt idéinnehåll, som icke
omedelbart röjer sig för ögat, utan vars
hemligheter och syftningar under fortsatt
betraktelse och begrundan småningom
måste utvinnas. Det dynamiska temat i denna
fresk kan i korthet betecknas såsom ett
uppvaknande genom offer och kamp till
andlig kraft och klarhet. Skeendet, som
kulminerar i scener som osökt erinra om
Finlands vinterkrig, ledes i begynnelsen
tillbaka till en dunkel forntids famlande
vandring mot ljuset, ett mörkt och
kvalfullt parti som rent estetiskt bildar en
verkningsfull kontrapunkt till den
extatiska, av överjordiskt ljus belysta
frihetskampen. Denna patetiska stegring, som
domineras av männen i snökåporna, får sin
avslutning och försoning i ett par ljusa och
varma situationsbilder, vilka återge
krigarens hemkomst, de lekande barnens idyll
och det nyvunna vapenbrödraskapets
enighet. Och som ett monument över
frihetsoffrets tragik står i bildens mitt, skarpt
tecknad mot männen i snökåporna, en
ensam kvinna med sin son i armarna, Fin-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
