Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Jacob Wallenberg i England. Av Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob Wallenberg i England
Vauxhall Gardens iy51. Teckning av Samuel Wale.
ligt vackra kvinnor, som var de vänligaste
och mest fascinerande varelser på jorden,
långt fagrare än de muser, som hans
korrespondent dyrkade. När härtill kom den i
England florerande vanan att ständigt
kyssas — detta skedde nämligen alltid när
man möttes eller skildes, var man än
befann sig — och när man dessutom betänkte
hur mjuka och doftande dessa kyssar var,
då önskar man, försäkrar Erasmus, inte
bara att liksom Solon få stanna i tio år
utan till sin död i detta det förlovade landet.
Även Wallenberg bevisar sin
uppskattning av engelskorna genom att på ett ställe
förklara att om han någonsin »som stor
matador, skulle föra ståt», så ville han
hämta
Vagnen frå Paris,
Hästarne frå Spanien,
Rese-pengar från Holland,
Lakejerna frå Tyskland
»och flickan, som skulle sitta jämte»
honom skulle vara »från England».
Naturligtvis fanns det mycket annat i
London han beundrade: Towern, Börsen,
de kungliga slotten och inte minst
sjukhusen och andra liknande inrättningar. De
mest personliga uttrycken för beundran
finner han emellertid, när han talar om
Westminster Abbey. Enligt egen uppgift
vandrade han i den stora katedralen inte
»et steg utan at röras af vördnad och
förundran».
Omgifven af döde mit ibland graf-vårdar och
ärestoder, känner man hos sig en vördnadsfull
rysning, säger han, under det man beundrar de
lefvandes berömeliga omsorg, at förvara minnet
af sine store män och snillen. Englands Regenter,
Englands hiältar och lärde lefva här mit i dödens
hemvist, hedrade med en kär och vördad
åminnelse, intrykt uti marmor och i de efterlefvandes
hiärta. Newton, Shakespeare, Milton etc. hvila här
vid sidan på Kungar, krigshiältar och patrioter.
Ho skulle kunna se detta, utan at önska sig en
liten vrå i dessas boning?
Huruvida nutidens turister skulle blivit
lika imponerade av den beskrivna ståten
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
