Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Jacob Wallenberg i England. Av Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob Wallenberg i England
William Hogarth. Folkscen vid en avrättning.
I serien »Industry and Idleness».
trälansar mot varandra tills de alla är
blodiga och fulla med skråmor och somliga
skadade för livet. Och »är det intet
ohygge-ligt, frågar han, at se förnuftige mänskor
klappa händerna och hissa (= tussa) deras
ungdom liksom hundar, ihop, at fördärfva
hvaran?» Han berättar också om pöbeln
att »När de se tvänne träta på gatan, tvinga
de dem at afgöra saken med knyt-näfven,
hvilket sker sålunda, at de rifva kläderne
frå sig, och baxas som tiurar.» I samband
härmed kommer han in på engelsmännens
»tupp- och dog-fäktningar», som inte mindre
förråder »deras beste-natur».
Vid denna tid då, som nämnt,
ordningsmakten var tämligen svag, försökte man
kompensera detta genom att utdöma så
mycket hårdare straff för de brottslingar
som verkligen greps. Offentlig schavottering
vid skampålen, spöslitning, rådbråkning, för
att inte tala om publika avrättningar var
ju därför vanliga skådespel. I tidens
rese-litteratur användes engelsmännens
uppträdande vid dessa tillfällen ofta som bevis
för deras okänslighet och hårdhet.
Wallenberg säger: »Med samma nöge, som Franske
Allmogen löper at grina åt en Taskspelare
eller Comediant» beger sig engelsmännen
»til galgplatsen, at klappa händerna åt dem,
som sku steglas eller hängas». Man
förvånades inte bara därför att stora folkmassor
alltid drogs till dessa skådespel och såg
på med fullkomlig likgiltighet för offren —
det brukade till och med finnas särskilda
läktare med bättre utsikt, dit de mera
penningstarka kunde få tillträde för en
shilling — utan också på grund av
brottslingarnas, som det tycktes, fullständiga
jämnmod inför sitt öde. (En åskådlig bild
av folklivet och anordningarna vid ett
dylikt tillfälle ger f. ö. Hogarth i elfte bladet
av Industry and Idleness.) I utlandet stod
man fullkomligt oförstående inför
delinkventens önskan att dö »like a true-born
Eng-lishman». Historier om hur de livdömda
ibland insisterade på att få ha vita handskar
på sig för att kunna uppträda som
gentlemän på vägen till avrättningsplatsen, eller
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
