Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Två dikter. Av Martha Larsson - Snuddande mot våra pannor flög - Kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av MARTHA LARSSON
Snuddande mot
Sommardagen, feberhet och sjuk,
föll i dvala.
Skymningen slog in oss i sin svala,
djupblå duk.
Feberkurvan sjönk och så
kom besinning.
Dagens pulsar mot vår tinning
hörde upp att slå.
våra pannor flög
Någon kom från kvällens land.
Ingen hörde
honom, förrän milt han rörde
ivrig hand.
Någon kom med mycket tysta fjät.
De febrila
stickorna blev stilla och fick vila
sig i knät.
Ingen stämma nändes tala
gäll och hög.
Snuddande mot våra pannor flög
minnets svala.
Kvinnor
Ingen kan bedra oss. Ingen lurar
örat; mot dess djupa kuster slår
havet lika sedan tusen år.
Ingen kan bedra oss. Tvärs igenom
algbemängda havet går vår blick.
Röntgenöga kvinnan fick.
Ingen kan bedra oss. Vågens skimmer
är förmer än visan som den har.
Hjärnan ser, dess blick är klar.
Ändå vi bedragas. Ty förrädiskt
går till hjärtat med ett hemligt bud
kvinnors alltför tunna hud —
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
