Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fyra dikter. Av Per Olof Eurén - Inledning av Margit Abenius - Spökgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
Av PER OLOF EURÉN
RAM FÖR mig har jag en packe dikter,
bortåt ett sextiotal, somliga försedda med
blyertsanteckningar om författarens ålder -—
fjorton år, sexton år, aderton, ej längre.
Några av poemen är tydligt ofärdiga och har
inte hunnit undergå den nödiga
avslip-ningen, andra en smula tafatta, men som
helhet gör samlingen ett intryck av ungt
löfte eller mer än löfte. Det finns ton i den,
musik från hemliga rum.
Dikterna är skrivna av Per Olof Eurén,
född 1909 och son till framlidne lektorn
Sigurd Eurén och fru Teresia Eurén. Per
Olof var en rikt utrustad gosse, friskt hurtig
men också brådmoget reflekterande,
aristokratisk i sina böjelser och med en fin förmåga
av inlevelse i andras känslovärldar. En
påfallande språkbegåvning, artistiska anlag
av olika slag, kvickhet och personlig charm
gjorde att stora förhoppningar knöts till
hans utveckling. Själv var han egendomligt
övertygad om att hans väg var lyrikens. För
varje starkt intryck reagerade han med en dikt.
Per Olof Eurén har inte haft någon
egentlig kontakt med modernismen utan läst
äldre lyrik. Ett och annat anslag hos honom
kan påminna om »Kriser och kransar», en
bok som han dock aldrig har haft i sin hand.
Hans motiv är mestadels centrallyriska —
ensamheten och naturen. Där finns äkta
naturstämningar från soliga åar och kärvt
romantiska tavlor från vildskogens
ödemarksdjup. Andra motiv gör i anseende till
författarens ungdom ett egenartat intryck, till
exempel en dikt om en liksveperska, »Hon
som ser oss alla», och en om krymplingen,
vars öde har blivit att gå omkring som »en
primitiv och levande läst åt sin själ». Ett
självporträtt med titeln »Min dubbelhet»
talar om brytningen mellan ett jag som vill
leva på fädernas vis och dyrka den ende sanne
guden och ett annat jag som är mest en
trotsig outlaw och livslustig poet. Vemod talar
ur många av dikterna. Man möter en ren
och oskyldig gossesjäl, märkvärdigt
brådmo-gen och fördjupad, stundom skuggad av
hotet om kommande forstening. En sådan
inträffade också. Per Olof Eurén
drabbades vid aderton års ålder av den schizofrena
själssjukdomen.
Nedanstående fyra dikter ger några prov
på samlingens innehåll.
Margit Abenius.
Spökgång
Tramp, tramp — hör andars gång
fram över vårdar och grifter!
Nu tjuter vinden, och sträv mot kinden
isig den sveper i kvällen.
Osalig ande i ödets båt
lyssnar och klagar vid änkors gråt —
heliga skrifter ligga på bordet,
sörjande söka sin tröst i Ordet.
Tramp, tramp — natten lång
fram mellan stenhus och gränder,
andar leka, spökstegen eka
dystert mot nötta hällen.
Osalig ande med varnande låt
täljer sin ankomst på vilse stråt —
knakande svänger dörren till logen,
klagande tjuter gårdvaren Trogen.
Vinden dansar, höstlövskransar
bindas, där ingen ser —
mer och mer
kommer en gryende dag —
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
