Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nygotik på Söderslätt. Av Britta Stjernswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brita Stjernswärd
- - —––- - *.....-
Foto Nordiska Museet.
Brunius ritning till Jordberga
bibliotek.
ma den »vars snille skapat dessa våra
herrliga byggnader». Brunius, som träffat
den unga fästmön, framför i kruserliga
vändningar sin lyckönskan till en maka
»som äger både snille och odling». Det
tillärnade giftermålet ställer ytterligare krav
på det nya Jordbergas arkitekt. Den ivrige
fästmannen är ledsen över att hans unga
brud inte skall kunna göra sitt intåg den
vanliga uppfartsvägen, som nu är blockerad
av stallbygget, utan hon måste åka den
genom parken nyanlagda vägen och där
önskar han sig då »några vackra portar
med därtill hörande pelare». Till detta brev
är fogat ett postskriptum: »Att bygga kan
vara bra, men att vara förlovad är än
bättre.»
Till den första »féte» de nygifta ger på
Jordberga, tisdagen den 18 juli 1843,
in-bjudes också Brunius genom ett älskvärt
brev från Nolcken.
Byggnadsverksamheten vid Jordberga
avstannar inte i och med Nolckens
giftermål. I maj 1844 begär han ritningar till
en orangeribyggnad och en
brunnsöverbyggnad, och korrespondensen fortsätter. Det
var emellertid inte endast sina egna
byggnader Carl-Adam von Nolcken ville
försköna »i ren medeltidsstil», han unnar även
den närbelägna församlingskyrkan,
Källstorp, samma förmån och föreslår
sockenstämman att giva även detta uppdrag åt
Brunius. En korrespondens utspinner sig
mellan prosten i Källstorp, Christian Tegnér
(skaldens son), Nolcken och Brunius. I
december 1855 tackar Nolcken för den
mottagna kyrkoritningen, är alldeles förtjust
och finner den vara »den skönaste nya
kyrka jag sett . . . Den blir en sann
prydnad för den skånska slätten och en
ögonfägnad för varje människa med
skönhetssinne och högre lyftning.» Brunius ritning
blev den 6 mars 1856 stadfäst av Oscar I,
nästa år sättes bygget igång och den 4 maj
1860 besiktigas och godkännes kyrkan. Den
gamla kyrkogårdsmuren försågs på utsidan
med den av Brunius så omhuldade
rund-bågefrisen och även skolan mitt emot
kyrkan byggdes i samma stil och med
samma sorts tegel, likaså godsets smedja i
motsatta ändan av den långa allé, som från
stora landsvägen Malmö—Ystad för ned
till Jordberga och Källstorp. Det var alltså
en enhetligt Bruniuspräglad miljö
Jordberga och Källstorps kyrka utgjorde vid
denna tid. Men Carl-Adam Nolcken fick
själv aldrig se hela sitt byggnadsverk
fullbordat, ty han avled redan år 1857.
Smaken förändras och för vår tids
»skönhetssinne» är de gamla trappgavelskyrkorna
oändligt mycket mer tilltalande än de
ganska trista tempelbyggnader Brunius
försett bl. a. Husie, Tullstorp, Stora Harrie,
Torrlösa och Svedala med förutom det
20-tal skånska landskyrkor han byggde om.
Brunius var under 1840—50-talen
arkitekten på modet och han har lett
ombyggnader och restaureringar på ett flertal
skånska herrgårdar såsom Axelvold, där
huvudbyggnaden helt nyuppfördes,
Knutstorp, Söfdeborg och Skarhult samt
Widt-sköfle, där han byggde magnifika stallar
men lyckligtvis beträffande själva slottet
endast kan spåras i det ena tornets
krene-lering.
I Lund finnas ju också flera prov på
Brunius byggnadsverksamhet, men sitt
största slottsprojekt fick han aldrig utföra,
nämligen den planerade nybyggnaden på
Näsbyholm, som enligt hans förslag skulle
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
