Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den nordiska språkgemenskapen i nutid och framtid. Av Elias Wessén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elias W e s s én
danskt och norskt skriftspråk och därmed
få tillgång till grannländernas rika litteratur.
Det kan icke vara oss likgiltigt, att vårt
svenska språk, som är modersmål för 7
miljoner människor, dessutom utan större
svårighet kan förstås av ytterligare 6
miljoner människor i våra närmaste
grannländer. Ett språk som förstås av 13
miljoner är dock något förmer än ett språk för
blott 7 eller 3 miljoner. Tack vare
gemensamt ursprung och parallell utveckling står
svenska, danska och norska varandra så
nära som inga andra självständiga
kulturspråk i Europa. Att detta är något sällsynt
lyckligt och att det har spelat en mycket
stor roll för samkänslan i Norden, ligger i
öppen dag.
Men ingen gåva gives, som icke också
medför förpliktelser. Det nordiska
samarbetet ställer oss inför språkliga uppgifter,
som också de kräver sin omvårdnad. Om
den nordiska enhetstanken skall bli en stor
folklig angelägenhet, så måste den framför
allt till fullo utnyttja den för alla påtagliga
realitet, som det gemensamma språkarvet
utgör. Den måste söka övervinna eller
åtminstone förminska de svårigheter, som
århundradens språkliga splittring har vållat.
Ett språk står aldrig stilla, det utvecklas
och förändras oavbrutet. De nordiska
språkens utveckling har hittills gått från
ursprunglig enhet till allt större splittring.
Tar vi ur en allmänt nordisk synpunkt i
betraktande vad som har skett under det
senast förflutna århundradet, då måste vi
säga oss, att vi har förlorat mer än vi har
vunnit. Fortsätter det på samma sätt, då
ökas oavlåtligen de åtskiljande dragen — i
uttal, i rättskrivning, i ordförråd — och då
kan vi inte fördölj a för oss, att den nuvarande
språkgemenskapen är stadd i fara, då styr
vi faktiskt hän emot dess förminskande
och slutliga undergång. Om våra språk i
sitt uttal fortsätter att fjärma sig från
varandra, utan att man söker hindra detta,
så vitt det är möjligt, om våra skriftspråk
fortfarande reformeras till sin yttre dräkt
(rättskrivningen) efter uttalet utan hänsyn
till de nordiska systerspråken, om vi
alltjämt lånar in mängder av främmande ord
från de stora världsspråken, ofta från olika
håll — då ökas sakta och omärkligt
svårigheterna för den språkliga förståelsen i
Norden. Det är detta, som man måste söka
förhindra genom en medveten nordisk
språkvård.
Vid sidan av en rent svensk språkvård
måste vi sålunda ställa en nordisk. Eller
rättare sagt: vi måste i omvårdnaden om
vårt eget språk och dess framtid inarbeta
allmänt nordiska synpunkter. Samtidigt
med att vi verkar för att vårt svenska språk
utvecklas i en sund och naturlig riktning,
bör vi se till, att den nordiska
språkgemenskapen vidmakthålles och stärkes.
Det kan icke vara något tvivel om att vårt
eget arbete har mycket att vinna genom
den stimulans, som det vidare perspektivet
ger.
Vi måste följaktligen också betrakta
språkvården i stor utsträckning som en
gemensam nordisk angelägenhet, som måste
bli föremål för gemensamma överväganden
och åtgärder. Vi har den allra största
anledning att aktivt intressera oss också för
våra grannspråks utveckling. Det kan
exempelvis icke vara oss likgiltigt, hurudant
framtidens norska språk blir. Vi har både
rättighet och skyldighet att säga vår mening
i den norska språkpolitiken.
Måhända ställer sig mången då den
frågan: Kan man överhuvud taget inverka
på den s. k. språkutvecklingen? Ja, om
den frågan har det funnits olika meningar
också bland fackmännen. Och man kunde
med skäl känna sig djupt pessimistisk, om
man tänker på den svenska iVt-reformens
öde hittills. Trots de stora ansträngningar,
som har gjorts av språkmän och andra,
trots alla övertygande skäl, som har förts
fram, har man ju icke lyckats råda bot på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
