Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
samlares kollektioner, Sten Lindebergs,
Alf Lundgrens och Oscar Sterns, var för sig
mycket personliga och mycket kräsna
botanister, som i sina portörer hemfört
ytterligt rara exemplar från konstmarknadens
blomsterängar. I själva samlandet ligger
något av konstutövningens egen spänning.
De »måla» sina väggar, dessa herrar, de
foga tavla till tavla, skulptur till skulptur
och bygga därmed upp en ensemble, som
på något sätt kan säga något väsentligt
om dem själva. Kanske vi en gång få
hållbara begrepp för karakterisering av
specifika samlarbragder. Vad är det som
kommer en sådan dyrkare av Josephsons
sjukdomsteckningar som dr Lindeberg att även
tycka så bra om den fantastiske dalmasen
Verner Molins fantasier och Hilding
Linn-qvists ungdomsverk? Varför sätter dr
Stern så högt pris på göteborgaren Ragnar
Sandberg? Hur kommer det sig att dr Alf
Lundgren i Örnsköldsvik nappat åt sig en
så härligt frisk målning av Sven Erixson?
Orkidéer likna inte mycket den lilla
täppans blygsamma prästkragar, och den som
sitter förhäxad av Bachs fugor är kanske
inte fallen för att stämma in i den
hurt-friska allsången på Skansen. Hur som helst
måste vi hysa stor tacksamhet för den
lidelse, som de exklusiva konsthabituéerna
lägga i dagen. Mången gång kunna de visa
vägen till kvaliteter, som kanske annars
skulle förbli obemärkta. De finslipade
ögonen behövas i sådana spaningsuppgifter.
Evert Lundquists utställning i
Akademien hörde till de mera svårtillgängliga.
Denne envise individualist går sannerligen
icke allsångsälskaren eller nyttodyrkaren
till mötes. Han brottas med sina problem
utan tillstymmelse till tanke på att
lösningarna skola falla publiken på läppen.
Utställningen omfattade främst verk från
de sista tio åren. Där fanns den mustigt
varma »Jardin de Luxembourg» från 1934
och den suggestiva parisbilden »Från
Sacré-Cæur» från samma år. Omkring 1940 ar-
betade Lundquist med en våldsamt pastos
teknik, som lät färgen stå som tjockt
framvällande lavaströmmar på dukarna.»Kvinna
i trädgård» och »Vågen», båda från 1941,
höra till den sorten. Men vilken tungt
majestätisk färgprakt kunde han inte vinna
på detta sätt och vilken sträng uppbyggnad
av formen! Under de sista tre åren har han
lättat något på föredraget och kommit
fram till en mera spontan framställning
utan att förlora uttryckets must och
intensitet. Sådana målningar som
»Vårlandskap» i Theodor Woelfers samling eller
den av dr Stern inköpta »Parklandskap»
äga en lagbunden färgens skönhet, som
ställer dem i klass med något av det bästa
i nutida svenskt måleri.
Ragnar Sandbergs medryckande
färg-feeri i Svensk-Franska Konstgalleriets
lokaler måste också räknas till vårens mest
fängslande utställningar. Sandberg har
roliga motivfavoriter, höns, måsar, äpplen,
krocketspelare — han tar ofta upp en sak
flera gånger och finner nya koloristiska
lösningar. Hans färgteknik tycks i
övervägande grad bygga på litet löst flockiga
toucher på tunna lasyrer. Hans beundrade
svarta toner ligga inte kompakt, bottnen
skiner svagt igenom, och när han frossar i
ett halvt transparant äppleskal anar man
ett duggregn av lätta färgstreck, som
samspela med grunden. Han har också prövat
en mera metodisk pointillistisk teknik i
t. ex. »Krocketspelare» (1942). Den
drivande kraften i hans konst synes vara en
hämningslös lyckokänsla, en gaminaktig
lekfullhet, som dock aldrig slår över i
simpel karikatyr. När han driver med en
gammal husfasads balkongräck och
krusiduller och låter en fräck slagskugga åla sig
upp utefter en takränna, har han något av
den moderne teatermålarens glädje åt den
omamentala effekten. Respektlös är han
också vid återgivandet av människor —
på gatan kunna de bli snabbklippta
silhuetter eller figurer i ett naivt skuggspel,
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
