Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Tre prosadikter. Av Kurt Almqvist - Stillhetens hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kurt Almqvist
över strandbrädden och gå sönder i tunna rader av skum, är det spröda klirrandet
av glas som krossas.
Hur små än böljorna äro, var natt kan man höra deras brus, som alltid på
något sätt blir stort: någonting som ständigt finns där, lår.gt bortom dygnets
timmar — långt inom våra själars växlingar. Nu, när alla andra ljud hukat sig
ned och sjunkit tillbaka i tingen, när de utvalt detta Enda till sin gemensamma
Röst, får det sin fulla verklighet som en uttoning av den stora Stillheten i
världarnas innersta —- i vårt eget innersta. Och vi förstå, att det är Denna som är
begynnelsen och änden, liksom havet är det för vattnens kretslopp, att vid Dess
outsägliga smekning alla glänsande rustningar måste krossas scm klirrande glas —
ja, att alla brynjor äro meningslösa mot Den, eftersom Den redan härskar innerst
inne i vårt hjärta. Och vårt väsen flyter hän med de breda floderna, söker
Stillhetens Hav, vårt hjärtas Herre.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
