Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Maiestas Domini. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M ar t in P:n Nilsson
Myntbilder av Konstantin den store (övre raden) och hans söner
(nedre raden).
Samtliga kejsare äro här framställda i den inspirerade typen med tillbakakastat
huvud och uppdtriktad blick.
Den sista essäen är en redogörelse för
forskningar inom samma tidsområde av den
danske arkitekten Dyggve, vilka röra det
omstridda problemet om den kristna
basilikans uppkomst. Orsaken till striden ligger
kanske däri, att man vill uppfatta basilikan
som en bestämd byggnadstyp och icke
betänker, att ordet ’basilika’ förmodligen
använts lika vagt och obestämt som t. ex.
vårt ord ’hall’. Dyggve utgår därifrån, att
kulten av de döda, av hedendomens heroer,
levde kvar i kristendomens kult av martyrer
och helgon. Likheten i kulten är känd och
erkänd. Helgongraven under altaret blev
medelpunkten i den kristna basilikan.
Dygg-ves upptäckt är, att det fanns öppna
basilikor utan tak över mittskeppet, en typ,
som han härleder från den hedniska
hero-helgedomen; en sådan basilika har han grävt
ut vid Salona i Dalmatien och han söker
bl. a. påvisa samma form för Konstantins
försvunna och mycket omskrivna
uppståndelsekyrka i Jerusalem, av vilken blott
beskrivningar äro bevarade.
Denna form slog igenom med
kristendomens seger, därför att den kristna kul-
tens krav på yttre ståt anpassade den till
kejsarpalatset, palatium sacrum, sådant
som Dyggve rekonstruerar det ur
mosaikbilden av Theoderiks palats i S. Apollinare
nuovo i Ravenna. Ingången är en mäktig
öppen basilika med kolonnader vid bägge
sidor; i fonden är en praktgavel, bakom
vilken tronsalen låg, där kejsaren tog plats
under en baldakin vid de högtidliga
ceremonier, som man kan kalla kejsarkult.
Denna praktgavel blir i basilikan
triumfbågen och altaret står på samma plats
som den kejserliga tronen.
Likheten är slående; den härstammar
emellertid från en tid, då kyrkan blivit
erkänd, då tidens två stormakter, ståt och
kyrka, sökte höja och hävda sig mot
varandra och genom yttre ståt göra intryck på
undersåtarna. I öster tog cæsaropapismen
kyrkan i sin tjänst, i väster satte sig påven
på den romerske kejsarens övergivna tron.
Det är helt naturligt, att L’Orange tagit med
dessa forskningar, som inom arkitekturen
giva en parallell till hans egna forskningar
på den bildande konstens område, det
andliga livets stelnande i typiska uttrycksfor-
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
