Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Nattens källa. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nattens källa
som vore allt deras eget. De kan bara inte
uthärda improduktivitetstillstånden, den
döda, mekaniska och ofruktbara vardagen,
de måste brinna, flamma, skapa. Den
nyskapande ingivelsen är deras enda
livsmöjlighet. Och denna köper de till ett
oerhört pris av ångest och ånger, skam,
förakt för sig själva och förakt från andra,
fattigdom och hemlöshet. De dygdiga och
redbara vet intet om de helveten de tvingas
att gå ner sig i för att kunna stiga på nytt,
de ser bara den febriga livskurva de
beskriver som svaghet och förfall.
För många av dessa av skapandets
besatthet drabbade människor är ensamhet
och fattigdom en nödvändighet. De måste
ha det svårt och fattigt, de måste leva hotat
och oskyddat, de måste det och vill det
instinktivt. De är innerst rädda för all
komfort och trygghet och rikedom, så rädda att
de nästan sömngångaraktigt förstör sina
chanser att hamna i något sådant tillstånd.
De slösar bort sitt arv och strör sina mynt på
gatan. Armodet och ingenting annat är
deras modus vivendi.
Det är inte bara det, att armodet,
saknaden, behovet är produktivitetens och
skapandets fruktbaraste klimat. Där inga
behov finnes, där skapas heller ingenting. Det
ligger en djupare hemlighet bakom deras
instinktiva och dunkla kärlek till
fattigdom och otrygghet. Livsförnyelsens
gåtfulla krafter, livet självt har sina rötter i
mörkret och döden. Det sig evigt förnyande
livets moderkaka heter död; och
fattigdomen, sorgen, det hotade och otrygga står
strängt taget på tryggare och friare grund
än lycka och rikedom. Att ingenting äga
är att inneha den verkliga äganderätten.
Att sakna mycket, ja, det allra
nödvändigaste — det är att ha mutat in livets rikaste
diamantgruvor, det är att äga lagfart på
livet självt, på födelsen och hoppet och
morgonen!
De av skapandets vanvett besatta är inte
livsförnekande och livsfientliga. I deras
tvång att stiga ner i mörkret, i deras
dödsdrift och skenbart maniska dragning till det
som är dödsnära och långt från dagen och
det moraliskt oförvitliga ligger födelsens
hemlighet gömd. I döden och det som är
nära döden har livet sina källor, döden är
livets hjärta. Och i människans försoning
med döden får livet sin högsta och klaraste
verklighet. De av dödsdriften slagna kan
endast genom försoning med döden vinna
frigörelse, livet är först deras eget, då deras
innersta försonat sig med döden och
mörkret, då är de äntligen fria att leva. Den stora
kärleken till livet yttrar sig oftast i
dödsdrift och dragning mot det mörka och ur
genomsnittsmänsklig synpunkt
motbjudande och stygga. I övervinnelsen av och
försoningen med mörkret och döden bringas
livets frö till groning. Det är livets och
skapandets hemlighetsfulla lag. Men ingen kan
vara försonad med döden som aldrig stigit
ner i dess ödsliga och stumma valv.
Men när någon i sterilitetens, stumhetens
och trötthetens bittra stund — som jag
nyss sade — stiger ut över nattens tröskel
till det grumliga ruset och mörkret, är han
inte en medveten, en som överlagt utför
en rituell handling. Han är desperat och
förtvivlad, han kan inte uthärda sig själv.
Och han återvänder alltid från natten
slagen, blodig och förkrossad. Men mot
smärtan, mörkret och ångesten i hans själ
bryter sig rymdens gamla ljus till nya
jungfruliga strålar, det gamla livet brusar upp
förnyat och föryngrat, språket har undergått
en föryngringsprocess inom honom och
skimrar i daggsval morgonglans. Ingen skall
uppsåtligt gå ner i mörkrets klyfta och finna
pärlor. Det är på hjärtats brinnande,
desperata längtan att skapa, det är på
nödvändigheten till förnyelse, när livet och sången
åldras och slocknar, det beror, om den
förtvivlade flykten nedåt, den dunkla driften
att gå bort i mörkret och utplånas skall
bli vägen till nya sånger och nytt
befriat liv!
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
