Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Göteborgs Stadsteater. En återblick på säsongen 1943—44. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborgs Stadsteater
»Månen har gått ned». John Ekman som borgmästare Orden och Sven
Milliander som överste Lanser.
stärkande förkunnelse. Den har förvisso sin
andel i »den göteborgska mentaliteten».
Inledningspjäsen Somerset Maughams
»Teater» med Karin Kavli som gäst i den kvinnliga
huvudrollen kan visserligen icke inrangeras i
det allvarliga tidsbetonade programmet, men
tillät oss att fägna oss åt slående psykologiska
observationer och åt ett raffinerat spel. Det
var fullt stilriktigt att fru Kavlis
blårävs-päls fick sitt ursprung från en lyxaffär i
Stockholm omnämnt på programmet! Var
stycket på Stora scenen en lekfull persiflage
av förljugenheten, hävdades åter naturens och
känslornas rätt i det Studions program som
fick sin urpremiär dagen efter: Mobergs
»Mans kvinna». Och om huvudrollen i den
engelska komedien var den konstfulla divan,
gav framställandet av den unga bondhustrun
från Värend tillfälle för en ung skådespelerska
att spela ut hela sitt väsens innerlighet och
värme. Ingrid Borthen som slagit igenom
under förra säsongen med sin första stora
roll i Sidney Kingsleys »Den värld vi själva
bygga» gav här ännu ett strålande löfte.
Man vill gärna minnas henne som Märit i
»Mans kvinna». Skådespelet gavs i det hela
förträffligt. Harry Ahlin gjorde som Märits
man det intryck av oförstående hederlighet
han borde göra. Den unga hustruns mor och
gårdens piga spelades övertygande av Lisa
Lundholm och Elsa Baude. Ludvig Gentzel
var »riktig» som den förnumstige
undantagsgubben Herman.
Med Steinbecks »Månen har gått ned» gav
teatern göteborgspubliken ett program som
den väntat på och önskat sig. Boken hade
många läst och gripits av, icke bara som ett
aktuellt dagspolitiskt inlägg utan på grund
av dess, trots ämnets innebörd av skräck
och vånda, mänskliga renhet och ro. Detta
blev intrycket också av Stadsteaterns
föreställning med John Ekman i borgmästare
Ordens roll, vackert sekunderad av Albin
Lindahl som hans vän doktor Winter och
av Berta Hall som Molly. Man tog säkert icke
miste om man tyckte sig förstå att dessa
rollinnehavare i sällsynt grad levde med i
sina roller. Deras kamrater som skulle spela
den främmande maktens soldater kunde
säkert icke göra det på samma sätt och i
samma mening. Den moderne amerikanens
flärdlösa pjäs gav samma intryck av stor
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
