Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fint promenadväder. Av Björn-Erik Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björn-Erik Höijer
per ingenting. Och för resten så bryr jag
mig inte ett dyft om, om ni begriper nå
eller inte, hör ni det och håll käften för
helvete.
Efter en stund reste han sig och linkade
bort till stora diket intill stora
järnvägsbanken, traskade över dubbelspången och
stod en stund och kikade på vattnet i diket;
fullt av olja, som glänste och var
vidunderligt violett tvärs igenom alla de övriga
färgerna och doftade gott. Fåglarna
tjattrade, ja. Sälg och vide och stora stånd av
mjölke. Konstigt, torrt gräs i sanden på
banvallen.
Vilken sjujäsikens hög med malmvagnar
det skulle vara också, hur ska man kunna ta
sig över det här? Och hur ska man veta,
att man inte kommer alldeles fel, när man
ingenting vet och ingenting ser?
Men se vända det kunde han inte, fanns
inga planer.
Han började krypa under malmvagnarna,
som i rad på rad stod på den flerspåriga
bangården mellan stationen och
sovringsverket ett stycke högre upp. Det var
spännande och kusligt. När han krupit under ett
par vagnskoppel och kommit fram på andra
sidan, stod där genast ett nytt sätt. Det var
verkligen en sjuttons hög med vagnar, de
hade visst kört fram allt vad de ägde och
hade i dag. För att — hm — jävlas. Men
de skulle inte inbilla sig. Det var svalt och
rått i närheten av malmvagnarna, som var
ena stora åbäken. Annars var det fint
promenadväder, bara man kom fram någon
gång. Bara man visste åt vilket håll man
gick, så var det ju bara att gå på. Sist,
när han gick med mamma, då gick de
förstås på stora landsvägen, men den gick runt
om allting, som är spännande och på den
kunde man möta nån, som undrade vart
man skulle ta vägen så tidigt på
morgonkulan. Här mötte man ingen, bara arbetare
och dom räknades inte, dom bara svor och
bad en att fara åt helvete och gick sin
väg sen.
Hej — där var han äntligen över eller
under, hur man skulle säga och hade solen
i ansiktet igen. Varmt och skönt. Och nu
hörde han ett nytt buller, ett som var
mycket intressant om också lite monotont.
Dit måste han, det var på andra sidan det
stora, röda huset med de få, små fönstren
som det för det mesta var luckor på. Han
kiev ner i det djupa diket och kravlade sig
upp på andra sidan. Att de inte begrep, att
det borde varit en planka här också, men de
begriper ingenting. Igenom snåren, som rev
hans ben, händer och ansikte. Gjorde
ingenting. Myggen överföll honom, men han hade
känt mygg förr. Det doftade både gott och
illa. Här fanns bruna vattenpölar som det
låg växter och ruttnade i; från dem luktade
det illa.
Hej — och där bröt han sig ut ur snåren
och stod på gamla förrådets stora, öppna
plan, och där stod en ung man eller satt över
en mystifistisk manick och slet och
trampade och svor. Å vad han svor, han kunde
verkligen svära. A vad han trampade och
slet och svor. Och manicken hoppade till
och puttrade och smattrade en stund. Och
så tystnade den. Då svor mannen, torkade
sig i ansiktet, spottade och svor. Sen
trampade han igen och slet och svor.
Martin gick närmare och förstod, att nu
skådade han sin första riktiga motorcykel,
han hade sett bilder i tidningen förut. Jaså
de såg ut så här och lät så här. Jaja, alltid
nåt nytt. Förra gången han gick och
promenerade, då fanns det inte några såna här
saker på vägen, inte. Mamma höll en i
handen och slet i den, när han ville stanna
och titta på det lilla som fanns, mamma
hade inte tid titta och för resten vad var
det för nånting att titta på på den vägen?
Ja, det hade hon ju rätt i, det fanns
ingenting att titta på. Men nu, i dag.
— Din sjugenomförbannade helvetes. . .
svor mannen och trampade och slet. Han
svor verkligen ovanligt bra, det var så det
skar i Martins öron, som ändå inte var så
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
