Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lettiskt måleri i Sverige. Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lettiskt måleri i Sverige
nis’ (1867—1904) och A. Alksnis’
(1864—-1897) syften; under Grosvalds’ inflytande
utvecklade sig vidare K. Baltgailis’ (f.
1893) konst; hans målning »Två vänner»
i Malmö karakteriserar väl hans maner
att genom lugn ljusgrå färggivning
välgörande motväga tyngden i
framställningen.
J. Valters, vars självporträtt Malmö
äger, och J. Madernieks (f. 1870), den
senare huvudsakligen grafiker såsom också
hans landskapsskiss i Malmö visar,
tillhöra båda den äldre generation lettiska
konstnärer vilka kämpa för de äldre,
akademiskt erkända konstriktningarna. J.
Madernieks, vars konstskola en gång
(redan 1904) hade spelat en viss roll i Riga,
entusiasmerade sig med romantisk
hängivenhet särskilt för gammallettisk
ornamentik, och romantiskt uppfattade äro också
hans landskapsteckningar. Valters förblev
till sin död impressionismen trogen, om
man också likaledes i hans konst kan
konstatera en rik utveckling, och än ryska,
än tyska inflytelser — så av de tyska
secessionisterna — äro påvisbara.
Nära befryndad med Valters var V.
Purvits (f. 1872), liksom Rozentäls och
Valters också en talangfull lärjunge av S:t
Petersburgs konstakademi — i sitt
hemland den store mästaren inom det lettiska
landskapsmåleriet och den förste
direktören för lettiska konstakademin i Riga,
grundad den 20 augusti 1919. Som hans
färgrika målning i Malmö, från hans allra
senaste verksamhetstid, visar, har Purvits
alltid lagt sig vinn om att förbli så
natur-trogen som möjligt och ändå dekorativ
och fri i färggivningen. Kompositionen av
hans i förnimbar rytm uppbyggda
målningar, skapade nästan uteslutande i nära
samband med det i naturen iakttagna, är
alltid väl genomtänkt; för det mesta
återger Purvits samma ämne flera gånger och
tycks ha fasthållit oändligt länge vid den
uppgift han ställt sig; ändå har han genom
V. Tone. Den läsande flickan.
hela sitt konstskapande varit
utomordentligt produktiv och behandlat en rikedom
av ämnen: bevisligen söker han alltjämt
finna ett bättre, verkningsfullare och
dekorativt mera betydande färgval för sina
expressiva och fria naturframställningar.
Han är och förblir i detta sitt sökande och
skapande alltigenom självständig och
egenartad, om man också ibland möjligen kan
tycka sig finna anklanger från Munch i
hans målningar. Dock är Purvits
ögon-skenligen en typisk lettisk konstnär; han
är en typisk tolkare av sitt nordiska
hemland, en fint kännande, färgrik diktare för
detta hemlands natur — och därför också
älskad och prisad i Lettland som knappast
någon annan bland nu levande moderna
lettiska målare. Stort har också antalet av
hans lärjungar varit i Lettland; bland dessa
äger Malmö en oljemålning av A. Skride
(f. 1906), som återger de svenska
byggnadsarbetarna vid elektricitetsverket i
Ke-gums.
Men det får icke glömmas att även K.
Ubans (f. 1893), U. Skulme (f. 1895) och
E. KalninS (f. 1904) utövat betydande
inflytande på konstnärerna av den yngre
generationen som likaledes varit lärjungar
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
