Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lettiskt måleri i Sverige. Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lettiskt måleri i Sverige
Och dock skulle vi gärna lyssna till de
folks tankar och önskningar vilka nu måste
utstå så bittra lidanden och vilkas fria
existens synes hotad, så också till letternas
önskningar och stämningar, och gärna
följa den konstnärliga verksamheten i
Lettland.
I detta sammanhang draga mig mina
tankar till hemlandet, och det må vara
mig tillåtet att i stället för den lettiska
konsten tillfråga dagens lettiska diktning
om stämningarna där. Det är för övrigt
helt visst samma stämningar och
förhoppningar som äro förhärskande i så många
andra av det lyckligare Sveriges
grannländer.
»Vi hysa alla samma tankar dolda i våra
hjärtan. Blott i drömmen, under de mörka
nätterna våga vi erkänna dem: Må
frihetens vind åter susa över bergen, och våra
drömmar skola jubla... Då skola åter
blommorna vakna och hela landet skall
sjunga. . .», heter det i en våren 1943
utgiven dikt av den lettiske författaren K.
Skalbe. Det är tankar och önskningar
sådana som också nyligen gjorde sig
förnimbara i en lettisk predikan i Riga, där
det hette att trots svår krigsnöd och
oändliga lidanden det lettiska folket måste ägna
all sin kraft och all sin möda till att
befästa den nationella enheten, om folk och
land skola bevaras från skoningslös
förintelse. Och det vill dock bestå! . . .
Lettland hotades förr en gång, strax:
efter proklamerandet av den lettiska
demokratiska republiken, av ett liknande öde
som nu under trycket av de senaste årens
ryska och tyska expansioner, och dock
blev den lettiska fristaten till och ägde
bestånd.
Jag kan därför blott önska och
hoppas-att Lettlands mäktiga grannar i sitt
ömsesidiga hat, i sin ömsesidiga strid och i sitt
våldsherravälde äntligen skola leva ut sig
själva och att Atlantchartans ideer
äntligen en gång skola bli härskande i världen.
Endast detta kunde förhjälpa till de
baltiska staternas och därmed Lettlands
åter-uppståndelse; och då skall också Lettlands
konst åter kunna beträda vägen till vidare
utveckling. Jag tror fast och övertygat på
denna lyckligare framtid och på ett nytt
fredligt liv, liksom också på en ny, ännu
större och bättre konstutveckling i mitt
hemland: åren 1918—1940 kunna
förvisso stå som en objektiv förespråkare
därför.
Juli 1944.
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
