Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - C. J. L. Almquist och hans lundavänner. Ur brevväxlingen. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Gierow
Fot. Svenska Porträttarkivet.
Johan Ch. Berger. Peter
Wieselgren. 1847.
mo Thomander och Wieselgren, födda
1798 resp. 1800 och alltså fem resp. sju år
yngre. Mellan Almquist och Ahnfelt var
åldersskillnaden jämnt tio år, under det
att Gustaf Andersson var väsentligt yngre
än alla de andra vännerna. Mellan honom
och Almquist skilde icke mindre än nitton år.
Almquists i det ovan citerade brevet
till Wieselgren bebådade Skånebesök kom
senare till stånd. P. G. Ahnfelt berättar
härom i sina Studentminnen följande:
En dag på högsommaren 1836 suto, sent på
aftonen, i Bosarp, Thomander och jag i
samspråk ... då en vagn rullade in på gården. Innan
jag hann ut i salen, stod Wieselgren redan der.
»Ursäkta, jag kommer något sent», sade han, »men
gissa, hvem som sitter i min vagn här utanför.
Långväga främmande! Det är Love Almqvist.»
»Hvad!» ropade Thomander, »Love Almqvist
här?» och störtade ut på förstugubron. I vagnen
satt emellertid vår man helt tyst. Det var första
gången jag såg Almqvist. Han gaf sig god tid_
tills värden bett honom vara välkommen. Vid det
han skulle stiga ur vagnen, tog Thomander
honom på sina armar och bar honom, så lång han
var, in i salen, stälde honom midt på golfvet
och sade till de kringstående: »detta är Love
Almqvist!» Det blef stor glädje i huset, ty alla
kände och älskade »Törnrosens bok».
Färden till Skåne hade kommit hastigt
på och företogs på ett för Almquist ganska
typiskt sätt. Vägen från Stockholm och till
Wieselgren i Västerstad hade han till största
delen tillryggalagt till fots. Han hade först
inträffat i prästgården i Västerstad, hade
därefter tillsammans med Wieselgren
begivit sig till Lund för att söka träffa
Thomander, och sedan han erfarit, att denne
befann sig hos Ahnfelt i Bosarp, fortsatt
dit. Almquist var vid denna tidpunkt
nyligen prästvigd och hade under besöket
hos Wieselgren predikat i dennes ställe i
Västerstads kyrka.
Som utgivaren av Studentminnenas andra
upplaga, P. G. Ahnfelts son Arvid
Ahnfelt, påpekat, har författaren gjort sig
skyldig till ett minnesfel, då han förlagt detta
Almquists första Skånebesök redan till
sommaren 1836. Almquist prästvigdes först
1837 och uppgiften om att han predikat
hos Wieselgren gör att besöket måste
förläggas till sommaren detta år. Detta
bestyrkes också av ett brev från Almquist
till Wieselgren daterat den 14 oktober
1837, som i utdrag finnes avtryckt såsom
bilaga till Studentminnenas första del. Ur
detta brev kan också utläsas, huru mycket
vänskapen med lundakretsen betydde för
Almquist:
Tack så hjertligen för all kärlek under mitt
sista vistande i Skåne. Jag mins så lifligt den
stund vid Riseberga, då vi skildes åt — tacka
Thomander och Ahnfelt för denna stund . . . När
jag tänker tillbaks på din goda Mathilda och dina
svärföräldrars hus, när jag vidare ihågkommer
det vackra Bosarp med Ahnfelts och Thomanders
så högst älskvärda familjer, och när jag slutligen
till denna menskliga skönhet lägger den intagande
naturtaflan af Skäralid, så står Skåne sannerligen
för mig i en idyllisk dager. Det är ingen vanlig
lycka att möta sådana vänner, då man kommer
på främmande ort; jag har väl i alla landsorter
bekanta, men ingenstädes varmare. Kunde också
jag visa dig och er alla min värme tillbaka! men
det står icke till, jag är såsom sluten.
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
