Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
blivit Stenmans dotter. En förnyad kontakt
med detta vekt förfinade måleri med dess
sublima mollton understryker ytterligare
känslan av att Åke Göransson är ett av
genierna i svensk konst.
Bland höstens märkliga utställningar må
nämnas »Helmer Osslund som
människoskildrare» i Samlaren. Karaktärsfullt kärva
huvuden, ett på samma gång känsligt och
virilt naketmåleri, vidare några fullträffar
som figurskildring t. ex. den av
Nationalmuseum förvärvade »Officersaspirant», kunde
här studeras.
Oskar Anderssons minnesutställning i
Nationalmuseum gav det dråpliga skämtet vid
allvarets rand. Söndags-Nisses tecknare O. A.
hade svårmod på bottnen, en ensam man,
som kunde fråga: »Vad har man egentligen
för sig i familjer?» I sitt vackra företal till
utställningskatalogen berättar Hasse Z några
detaljer ur hans liv, som visa att tecknarens
berömda serie »Mannen som gör vad som
faller honom in» egentligen speglade
problemmänniskan O. A:s egen attityd i tillvaron.
O. A:s teckningsstil har en rytmisk
linjesnärt och en starkt personlig struktur. Som
målare var han föga märklig, om man
undantar det nobla självporträttet i
Nationalmusei samlingar.
Göteborgaren Wilgot Olssons utställning
i Modern konst i hemmiljö hörde till de
märkligare konsthändelserna i oktober. En fin
färglyriker •— ännu en ur göteborgsskolan,
som renodlat palettens möjligheter i
åstadkommandet av skönt sammanställda klanger,
en konst fjärran från dagsreportaget och den
sociala kampen men likafullt av betydelse
som budbärare till människan.
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
