Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Krigen och konsten. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigen och kon s t en
Jacques Callot. Plundring av ett kloster.
Krigets segrare ha under alla tider haft
lust att öka glansen av sina triumfer
genom att som byte hemföra konstskatter,
rövade från de länder de lagt under sig.
De romerska prokonsulerna vinnlade sig
om att från Grekland och Sicilien hämta de
yppersta mästerverk de kunde uppdriva.
I Venedigs San Marco gömmas än i dag de
kostbara ting Enrico Dandolo tagit som
minnen vid Konstantinopels erövring. Vi
svenskar ha i vårt ärvda konstbestånd
sparsamma rester av det väldiga
konst-rovet från Hradchin 1648. Den större och
bättre delen av detta fördes åter ur landet
av drottning Kristina, och vi kunna
knappast beklaga att vårt Nationalmuseum
icke som sina dyrbaraste skatter
härbärgerar ting om vilkas åtkomst vi skulle
funnit det lämpligast att använda
eufemismen »räddade». Den mest omfattande
»räddnings»-aktionen, i denna mening, i
historien företogs av Napoleon som från
Italien, Spanien och Nederländerna
hopsamlade och lät sända till Paris de
mängder av målningar och skulpturer som
ställdes upp i det museum av makalöst
omfång han gav sitt namn. »Vad våldet
har skapat är vanskligt och kort.» Musée
Napoléons skatter spriddes åter vid
kejsarens fall och återfördes till större delen
till sina hemorter vid den alltings åter-
ställelse som Wienkongressen strävade att
genomföra.
Under 1800-talet torde den
grundsatsen ha trängt igenom att konstverken
hörde till de okränkbara värdena och att
konstrov under krig icke vore tilllåtliga
vare sig för stater eller enskilda. Men
i Versaillesfredens bestämmelser ingingo
också åläggandet för de besegrade att
till segermakterna avstå ett antal
konstverk såsom ett slags ersättning för de
förluster de förra vållat de invaderade
landens konstbestånd. Gentaltarets flyglar
som på sin tid legitimt förvärvats ur
konsthandeln måste sändas från Berlin
till Gent och likaså flyglarna i Dirk Bouts
Petersaltare från tyska museer till Louvain.
Ären efter 1919 kunde man på de platser
i Kaiser Friedrichmuseet där de van
Eyck-ska tavlorna hade hängt se etiketter med
påskrifter som angåvo att konstverken
»tillsvidare» funnos i Gent — påskrifter som
voro innebördsrika nog för den som ville
förstå deras mening. Under detta krig ha
museerna fått krypa under jorden och vi
leva i ovisshet om var många
utomordentliga verk förvaras och i oro för deras
existens. Rykten ha nått oss att en tillfällig
innehavare av den militära övermakten i
en på konstskatter rik landssträcka skulle
ha bortfört mästerverk ur museerna för att
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
