Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den unge Oscar Levertin. Av Anna Levertin. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Levertin
»Jag hoppas», heter det där, »att ni alla
hemma känna Eder lika lefnadslustiga och
krya som turisten Oscar Levertin, som sitter
här ansikte mot ansikte med Homers
blånande, vinfärgade haf. Och vill jag sluta
mitt brev med några rader som jag nyss
satt ihop:
Och frågar Ni deruppe, hvar våren är
Så är den just här
Med blomst i sitt hår,
Genom trakten den går,
Och allt som traktat och trätt
Under vinter, som gått
Får fägring och färg
Får lifslust och märg,
Genom fullöfvad skog öfver glittrande våg
Styr våren sitt glada, sitt jublande tåg.
Och allt hvad som skett under flydda dar
Om mulet om solklart det var
Nu flyktar sin väg
Med ilande steg,
Båd verkligt och drömdt
Har i dag jag förglömt
Af det hela jag rätt
Kan minnas blott ett
Att jag grubblande spilt min tid, som en narr,
Att mitt öga lidit litet af starr.
Jag stirrat på böckernas fullskrifna blad,
Jag slukat dem rad efter rad,
Men naturen jag känt
Som blott målad på pränt,
Och när själf jag den såg
Som en gåta den låg
Hvars lösande ord
Än ej var förspord.
Så kom våren en dag och jag blef klarerad
Jag såg mig ikring och märkte: jag var opererad.
Så slog jag hänförd min lunta igen
Och kastade den på golfvet sen
Och medan fågeln slog
Sin drillande ton
Och våren log
I blomsterprydd zon
Uppå knä jag tog
Min första lektion
I naturens språk; professorn var skogen ärvördigt grön
Den lärde docenten — bergen och sjön.
Först svängde jag mig med citater en stund.
Men då jag såg lärarne draga på mun
Jag kände förvisst
Min kunskaps brist
Och med skolpojkens skick
Jag slokörad gick
A tt utan buller och stass
I skolans nedersta klass
Begynna min kurs och glad uppå knä
Få lära mig stafva naturens A. B. C. D.»
Denna dikt som han sände föräldrarna
borde ha varskott dem vad som til syvende
og sist gjort deras son frisk till kropp och
själ.
I Montreux återförenades han med de kära
svenska vännerna och härifrån skrev han
och omtalade sin förlovning. Ordalydelsen i
breven är så typisk för dessas författare och
så ungdomligt manlig, att jag tror alla
föräldrar skulle liksom våra gillat dem.
I brevet som avhandlade de religiösa
spörsmålen hade vår far skrivit att han spårade
att Oscar stod under främmande inflytande.
På detta svarar han:
–-Jag vill vara uppriktig.
Jag har i vinter gjort bekantskap med en qvinna,
som utöfvat och som min varmaste förhoppning är
också för framtiden skall utöfva ett ofantligt
inflytande på mig. Då jag vet att detta bref ej kommer
utom dina och mammas händer, vill jag säga saken
fullt ut. Jag och den äldre af fröknarna Svanström
(Lisen Svanström) älska hvarandra. Jag skulle icke
hafva nämnt det hela, om det gällt en mer eller mindre
flyktig böjelse, men frågan är allvarsammare. Vi hade
beslutit Lisen och jag att i sommar vid hemkonsten
anförtro oss för våra föräldrar. Orsaken hvarför jag
nu skrifver om allt detta i stället för att —• något
som jag ville tusen gånger hellre — uppskjuta det,
tills jag sjelf kunde omtala det, är att jag tycker att
det är min pligt att svara rent ut på denna punkt i
ditt bref. Jag vet, att din och mammas första tanke
härvidlag är, att jag är för ung, betänk då också
huru mycket före jag är för mina år och hvilken
lång studietid jag har framför mig. Aldrig förut har
jag känt mig så sund till kropp och själ som nu; jag
har härnere blifvit en man, en man som känner att
han kan arbeta energiskt, att han kan uppoffra det
som han förut satte högst — drömmarne om
för-fattar-ära för att bygga ett aldrig så litet hem till
denna qvinna, som för första gången låtit honom
känna att han är en man. Jag tror ej, att någon lag
kan vilja, att en kärlek sådan som vår skall
uppoffras, så som jag älskar och blir älskad sker det blott
en gång i mitt lif.
Jag har sökt omtala saken så lugnt och lidelsefritt
som möjligt. Jag behöfver icke vara utförlig om
henne, ty jag vet att Ni båda, kära föräldrar, redan
vid ytligaste bekantskap skall märka, att Ni aldrig
kunnat erhålla en bättre dotter, jag aldrig en bättre
fästmö.
Nu slutar jag för i kväll, det är snart midnatt ocli
väntar jag snart svar, men då med en vänlig hälsning
till henne, som mer än någon annan skall bereda Er
lycka, till henne som är min största stolthet att
hafva vunnit. Farväl, älskade far och mor, skrif snart
till Oscar.
Någon dag senare till vår mor:
. . . Idag vill jag skrifva några rader till dig, älskade
Mamma, ehuru jag egentligen icke har något att tala
om, ty dagarne gå så enahanda och allt som min inre
menniska upplefver är ju icke af den art, att jag kan.
fixera det på papperet med bläck och penna. Hvad
säger du om mitt sista bref? Det var ju lika mycket
adresserat till dig som till pappa. Jag tänker att du
väntat att en gång få ett sådant bref från mig, om
icke nu så om några år. Det är ju också en
framtidssak, som jag godt kunnat dölja, men jag har aldrig
haft några hemligheter för Er och vill det icke heller
för framtiden. Du vet, hur mycket jag tviflat på min
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
