Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Porkalabygdens skald. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Ruin
beskådar han de vida vatten han stävar
emot. Han väljer en sittplats längst akterut
och ägnar sig åt att betrakta de skriande
måsarna, som svävar över kölvattnets fåra.
Han utbrister:
Vilken underbar syn! Ångaren flyr, måsflocken
följer efter — i timmar, dagar. Någon godbit skall
här vankas, ropar måsinstinkten; håll ut, håll ut!
De ofattliga, tindrande molnen vandra högt över
fåglarnas spända vingspetsar, det ofattliga,
mörkblåa havet böljar under deras vita magar, ångaren
flyr, måsflocken följer -— i stiltje, i storm, i
gryning, i skymning. Håll ut! Hungern skall bli
mättad! Håll ut!
Dessa två syner står inte bara som
inlednings- och avslutningsvignetter för en
livsskildring, som omfattar tio betydelsefulla
ungdomsår. De står som vignetter för
Mörnes hela diktning — för två
dominerande drag i den. Den gråa körkarlsryggen,
som låter honom stifta bekantskap med den
slitstarka vadmaln, »tingens bottenfärg här
i landet», förebådar det som om något
gör Mörne till den mest nationella i ordets
vidaste bemärkelse i finlandssvensk
diktning: det kärva och knappa i hans lyriska
stil, som målar helst det minst prunkande,
det i djupaste mening sannaste i det land
som är hans. Den andra bilden, bilden av
måsarna, som följer det bortilande skeppet
genom storm och stiltje, gryning och
skymning, är lika representativ för honom som
diktare. Genom hela hans liv tycker man
sig höra ett rop: håll ut! håll ut! Och det
som ropar tröstens och uthållighetens
styrkande ord i hans sinne är det som måsarna
mer än något annat symboliserar:
skärgården och havet, hembygden, det svenska
kustlandet, vars sändebud de var på hans
väg i frivillig landsflykt, eller som det i
verkligheten innebar, en sjuårig flykt från
hans diktning.
Men måsarnas rop var tillika ett rop:
vänd åter! vänd åter!
Och han vände åter, till Nyland, »de
tusen skärens land», som skulle bringa
honom lisa och vederkvickelse i tunga
stunder och skänka honom uttryck för allt
som rörde sig inom honom av längtan och
trots, av förtegen lyckokänsla och manlig
handlingslust. Hela hans diktning kom att
präglas av detta landskap, både till anda
och bokstav:
Vad var min dikt? Av skärens lök
en bård, i skrevan spirad,
en lätt girland av ångbåtsrök,
långs öde synrand virad,
en våd på någon enslig strand
av dyningslöddrets rosor,
en stiltjestrimma, sträckt från land
mot skeppens fjärran kosor.
Hösten 1903 hade Mörne slagit igen
dörren till sin diktnings »öde sommarbo» och
lämnat sina sånger om »skär och hav och
mås». När han åter börjar dikta, sitter han
i ett tält invid Vedanäs i Porkala och
skriver de dystra dikterna i »Döda år» (1910).
Men genom allt det dystra märker man hur
en ljusare ton håller på att förlösas under
intryck av det landskap, till vilket ban
återbördats:
Du bygd, som bär en sällsam vårdröms drag
med lugna åars fina silverstrimmor
på fältens duk, med flor av majkvällsdimmor
kring holmlikt höjda kullars hängbjörkshag,
en okänd vandrare dig ser från vägen,
som steg du ur en dröm, en dikt, en sägen,
en okänd man dig älskar med förtegna
och djupa känslor mer än dina egna.
Man fäster sig i denna dikt vid ett uttryck,
vari landskapets lokalton blivit förtätad
mer än i något annat — uttrycket
»holmlikt höjda kullar». Endast ett nyländskt
landskap och det närliggande Åboland
uppvisar en sådan karakteristisk detalj — det
holmlika kvarstår hos dessa skogbeklädda
kullar alltsen den tid de faktiskt var öar
och holmar, som småningom höjde sig ur
havet. Det är den sakliga och livgivande
detaljen i dikten, den som Strindberg
efterlyste och fordrade när han talade om hur
hans öga våndas innan det funnit »arten»,
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
