Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Arvedelen. Av Erik Hörnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
Erik Hörnström
fulländning, en harmoni i moll. Man vågar
väl säga, att detta är något utmärkande för
sekelskiftets diktare: det finns längtan
som här, det finns sökande och
sanningssträvan som hos Hjalmar Söderberg, men
innerst vill ingen av dessa diktare komma
ur sitt läge. De accepterar det och — de
trivs med det. Väntan men inte möte,
längtan men inte handling, ansats men inte
fullbordan, dröm men inte verklighet, det
är denna generations och denna tids
signum. Karlfeldts »Längtan heter min
arvedel» trycktes första gången i januari
1900, en händelse som verkligen ser ut
som en tanke.
Går man efter analysen av Karlfeldts
kända dikt om längtan till Lagerkvists
betydligt mindre kända om ångest, undrar
man genast, om inte Lagerkvist sett det
tidstypiska i den äldre skaldens dikt och
valt den som en tacksam utgångspunkt
för en programdikt, anknytande till en
allmänt bekant första rad, där ordet arvedel
betecknar det djupast gemensamma mellan
den unge och den äldre, nämligen känslan
av att karaktären är något ofrånkomligt,
något från början bestämt. Denna
determinism är det gemensamma 1800-talsarvet.
Kompositionen i de båda dikterna är
påfallande likartad. Liksom Karlfeldt
omra-mar Lagerkvist sin dikt med ett tema,
och på samma sätt som Karlfeldt bygger
han också sin dikt, först en
rumsbeskrivning och sedan en reaktionsskildring.
Men Karlfeldts av rosor prydda slott har
ersatts av ett ökenlikt landskap, där jaget
förtvivlat kämpar i stället för att drömma.
Och längtan har förbytts i ångest.
I Lagerkvists dikt innebär redan
inledningsradens upprepning av ordet ångest
en stegring av intensiteten, och i samma
riktning verkar de två följande radernas
överraskande brott mot det vanliga:
Angest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
»Min strupes skri» vore väl det närmast
till hands liggande, och ordet »hjärtesår»
är vanligt, men båda dessa uttryck är
utnötta romantiska klicheer. Det ligger
både frän ironi och skarp konstnärlig blick
i förändringen. Ångesten kan krympa hop
strupen i gråtkramp, så att det känns som
olidlig sårsmärta, och den kan också pressa
samman hjärtat, så att man känner skriket
komma, ett tyst skrik, som inte kan bana
sig väg genom strupen. Lika radikalt är
uttrycket »nattens grova hand», genom
vilket den romantiska fé, som drog nattens
dok över sovande nejder, har förvandlats
till en vardagsgestalt med en
vardagsmänniskas eller möjligen en jättes händer.
Det ligger också en intensifiering i den
språkliga frihet, som det innebär att säga,
att ångesten är sår, är skri. Ångesten är
inte orsak till reaktionen, utan den är
identisk med denna.
»Mitt hjärtas skri i världen», heter det.
Med ordet världen sker anknytningen till
det följande. Läsaren blir inställd på att
det är en världsbild, som skall komma. Han
får bevittna, hur det vanliga landskapet,
den yttre verklighetens värld, förvandlas
till en ångestens öken. Den svenska idyllen,
molnen, skogarna, bergen, övergår i vår
åsyn — liksom vid en scenväxling i
Strindbergs Drömspel — till ett skräcklandskap,
där allt är stelt, mörkt och kallt.
Samtidigt krymper synrummet samman, och
stereoskopiskt klart ser vi framför oss ett
landskap, där verkligheten har omformats
helt till tjänst för diktarens intention att
intensivt ge uttryck för sin känsla. Liksom
så ofta hos Lagerkvist kan denna dikt ha
både individuell och allmän giltighet: det
är järnets tid, världskrigets epok, som
bryter in och omformar vår värld.
I centrum av denna skräckens värld
kämpar en ensam människa — individualismen
är gemensam för Karlfeldt och
Lagerkvist — som ett instängt vilddjur för
att komma ut. Under ohyggliga smärtor —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
