Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 / 119 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Olof Ågrens utställning i Västervik. Av Arne Lindström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid sida med det realistiska
yrkeskunnandet. Utställningen belyste denna
skicklighet huvudsakligen genom en del små dukar
från tidigare år. Där fanns en sådan liten
utsökt sak som »Asplöv på fat» sedan
1914 med ett grönt och två gyllene löv
mot blått porslin på en vit duk. Denna
bild är substantiell på ett sätt, som
påminner om en del tidigare oljesaker av
Carl Kylberg.

Olof Ågren tillbragte åren 1908—10 i
Paris och Berlin och stiftade då bekantskap
med de moderna strömningarna inom
måleriet. Men han rycktes knappast med av de
revolutionära stämningarna inom de
svenska konstnärskolonierna: hans enda
egentliga bidrag till det moderna måleriets
genombrott är en liten, bl. a. på
Nationalmusei expressionistutställning representerad
oljemålning »Adam och Eva», där en ung
kvinnokropp placerats i förgrunden med
ryggen åt åskådaren, så att hon dominerar
scenen med sina förstorade proportioner.
Den ljusa kvinnokroppen har en utsökt
lyster, och trädens och markens grönska
doftar friskt och rent omkring henne med
den flammande röda blomman (Adam och
Eva, lat. Orchis sambucina) som den
koloristiska — och symboliska —
nyckelpunkten. Den är målad så sent som 1916, men
det är typiskt för Olof Ågrens tveksamma
och sökande ställning vid denna tid, att en
»Naken modell» i aroseniansk stil åsatts
samma årtal. Och asplöven sekunderas på
samma sätt av »Räfserskor» i en slags
bond-grotesk från 1914 i en både lustig och
vacker komposition.

För Olof Ågren har staden haft sin
särskilda rent personliga betydelse. Han är ju
inte precis ensam om att ha kommit från
landsbygden eller ens från en norrländsk
skogssocken till storstaden, men det finns
i hans inställning till staden en underlig
blandning av fascination och aversion, som
är ganska enastående. Hans funderingar

Adam och Eva. 1916. Tillhör direktör Nils Victorin, Västervik.

över modern stadsbyggnads- och stadsplanekonst, återgivna i »Nutida svenskt måleri»,
innebär en myckenhet sunt förnuft, och
hans opposition mot det alltför fyrkantiga
och livlösa i modernt stadsbyggande är
fullt berättigad och hade måhända kunnat
leda till någonting, om den förts ut
propagandamässigt. Men Olof Ågren har också
givit uttryck åt sin kritiska
uppfattning om den moderna staden — och
samhället i dess helhet för den delen — i
målningar med komisk accent: de förslag till
väggmålningar i offentliga byggnader, som
visades på utställningen, utgör ju ett direkt
utslag av detta skämtlynne, vars beskaste
och konstnärligt lödigaste uttryck dock är
den i något slags naiv hemslöjdsstil utförda
dockdansen, där den skamlöst avklädda
mälardrottningen tråder en underlig polska
med entreprenörerna, medan Stockholms
slott uppe i ena hörnet representerar
traditionen och skönheten.

Olof Ågren bodde på Söder några år i
mitten av 1910-talet, och hans stadsbilder
från Söder Mälarstrand och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>