Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Olof Ågrens utställning i Västervik. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inslaget, det har först senare gjort sitt krav
gällande.
I några mindre dukar av mörkt
skimrande skönhet har Olof Ågren varierat dessa
stadsmotiv, spelat på dem som en virtuos
på sitt instrument, men jag tror att de här
närmare beskrivna utgör de mest typiska
och ur kvalitetssynpunkt mest betydande.
De är dock alla utslag av en och samma
konstnärliga strävan, och ytligt sett är det
tämligen svårt att i kvalitetshänseende
skilja dessa italienska och sydfranska
stadslandskap från varandra: med sin
genomgående ömsinta skildring av natur och
byggnader i en övervägande varm och ljus
färgskala verkar de stundom som blott delar
av en enda väldig gobeläng, som vill
avbilda hela det sydvästeuropeiska
kulturlandskapet med vingårdar och städer
mellan sädesfälten, med vattenhjul och
garverier, med vingårdsfester och
jordbävningar.
Denna säregna och i svensk konst
enastående rad av enhetligt målade tavlor är
resultatet av ett originellt målaringeniums
möte med en värld, som varit på ett
sällsynt sätt samstämmig därmed och väckt
till liv djupa strömdrag i konstnärens väsen.
Men tillägnandet har inte skett omedelbart
och utan förmedling av rent konstnärliga
impulser. Vi får inte glömma, att Olof
Ågren har druckit djupt ur det italienska
1300- och 1400-talsmåleriets friska källor.
Därom vittnade bland annat en med genial
inlevelse gjord kopia av Giovanni di Paolo,
signerad redan 1918, visad på
västerviksutställningen.
Från tiden efter 1927 hade utställningen
inte så mycket att meddela, men man har
en stark känsla av, att det fruktbara
decenniet 1920—1927 innebar en höjdpunkt i
Ågrens konstnärliga gärning, varifrån inte
många vägar egentligen kunde leda. Man
såg en återklang från det italienska
måleriet i en stor duk från »Mosebacketorg», där
det arkitektoniska draget är starkt
framträdande, men där människorna lyser med
sin frånvaro. I stället är det själva stadens
av brinnande lyktor och upplysta fönster
genomströmmade svala
vinterkvällsskymning, som är det väsentliga. I en helt annan,
naturalistiskt orienterad stil går »Bygget»
från 1929 — duken hänger i Göteborgs
konstmuseum — med en tegelröd husvägg
och tomma fönsteröppningar som bakgrund
till ett mönster av byggnadsställningar och
stänger. Det är ett stycke mycket skickligt
modernt måleri, ganska besläktat med
exempelvis Hilding Linnqvist i hans bästa
ögonblick, men det säger inte så mycket om
konstnärens utvecklingsmöjligheter efter
det väldiga kraftuppbådet under
1920-talet.
Den retrospektiva utställningen i
Västervik — som sedan vandrade vidare till
Östersund — gav sålunda klart besked om
Olof Ågrens stora och bestående insats i
svenskt måleri, men den visade också upp
en rad ansatser åt skilda håll, ansatser,
som aldrig egentligen lett till några resultat
av större värde. Några av dessa utvikningar
har antytts i denna artikel, som inte på
långt när kunnat ge en fullständig bild av
den märkliga utställningen. Men just dessa
utvikningar åt skilda håll accentuerar den
vackra och gripande bilden av ett svenskt
konstnärsöde, som i många avseenden är så
typiskt nationellt just i de icke fullföljda
ansatsernas rikedom.
Det var kanske en känsla av, att han
givit sitt bästa, som kom Olof Ågren att i
65-årsåldern dra sig tillbaka från det
konstnärliga arbetet för att fresta en hård
tillvaro som småbrukare i en karg
smålandsbygd. Han verkar fullt tillfredsställd med
denna originella lösning av sitt livs dilemma.
Stadsbildens målare i svensk konst har
slutat sin kamp med staden och återvänt
till landsbygden. Men den sista paradoxen
återstår: den obändiga individualisten har
som jordbrukare en klar insikt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
