- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
129

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Henrik Lidén i Paris, 1770. Av Sven Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Henrik Lidén i Paris, 1770

bekante litteratur kännaren, som kom till
Paris vid jultiden 1769, verkar således inte
särskilt imponerad. Han kom direkt från
London, och de jämförelser han kunde göra
med den engelska huvudstaden var inte
alltid särskilt smickrande för Paris. »Det
har sina wackra ställen», medger han, och
»De många och stora Hotellen bidraga
mycket till dess prydnad.» — Men »När
några hundrade» av dessa »undantagas, är
den öfriga bygnaden slät», skriver han.
Dessutom finner han att det är »långt

mindre rörelse af folk–i Paris än uti

London». I Paris behövde man aldrig
tränga sig fram på gatorna som i den
engelska huvudstaden, och detta fastän
gatorna inte bara var »osnygge och mycket
sämre än i London», utan »dessutom
krokuge och trånge, som i gamla städer
wanligt är». Och »Att beröma Staden för
utwärtes renhet och snygghet» fortsätter
han, skulle vara »mot Sanningen». — Av
medalj gravören Fehrman, som befann sig
i staden 1774 och 1775 får man dessutom
veta att »det är ganska rart att få se nu
byggda hus, som ej äro sneda och vinda»,
beroende på »den myckna gips och de stora
stenarna» som användes.

Smutsen var emellertid det som
resenärerna oftast klagade över. »Det är rent
otroligt, vad gatorna i Paris äro smutsiga,
skriver en besökare, och då de flesta äro utan
trottoarer är det farligt att beträda dem. —
Längs hela boulevarderna finnas kaféer,
musik, oväsen och tvivelaktiga
fruntimmer, allt utom lyktor. Smutsen ligger en
fot hög, och på vissa ställen finns inte något
som helst ljus.»

Dessutom gjordes allt promenerande i
staden ofta livsfarligt av de många
vagnarna, som körde i full fart genom de trånga
gatorna och ofta kolliderade i gathörnen,
utan att detta väckte nämnvärd
uppmärksamhet.

Lidén talar också om »den obehageliga,
ja, oförskämda wanan, —, att folket på

9—Ord och Bild, 54:e årg. T.

liusa dagen sätta sig wid wäggarna att göra
sitt tarf, hwadan man ej utan svårighet,
helst om rnornarna, för den högst
weder-styggliga luktens skull, kan gå på gatorna».

Smutsen var kanske för övrigt inte
begränsad till offentliga platser. Åtminstone
får man ingen högre uppfattning av den
personliga renligheten, när man finner en
samtida fransk lärobok i levnadsvett
avstyrka bruket av vatten och i stället ånge
att »det hör till renlighetens bud att varje
morgon gnida sig i ansiktet med en vit
handduk», och vidare påpekades, att det
inte är väluppfostrat att »snyta sig med
handen eller torka näsan mot rockärmen».

Polisen, »denna för människornas lif
och hälsa, hälst i stora städer, så wigtiga
sak», för att tala med Lidén, befanns
emellertid vara förträffligt i ordning i Paris.
Att tillståndet kanske ändå inte var
idealiskt, finner man av en redogörelse som
den blivande ärkebiskopen Uno von Troil
lämnar från sin vistelse i staden två år
senare: »—• — fastän nattetid talrika
pa-trouller gå till häst och fot är dock ingen
ting mindre ovanligt än höra af dråp och
öfvervåld på gatorne», skriver han sålunda,
och detta skedde trots att »det minsta
röfveri på gatorne straffas med
rådbråk-ning».

Även den berömde orientalisten Jacob
Jonas Björnståhl, som var i Paris
samtidigt med Lidén, måste medge att fastän
man i Paris har »en härlig och ferm
execu-tion», har man dock långt ifrån »kunnat
hindra mord och röfveri». »— -— altid
afrättas någon missgerningsman på la
Place de Grève eller annorstädes», påstår
han.

Allmänt ansågs ändå, som von Troil
säger, att »näppeligen något ställe är,
hvarest polisen tycks vara så god som i
Paris».

Uno von Troil besökte också en del av de
barmhärtighetsinrättningar, för vilka
staden var berömd, bland andra Hotel-Dieu,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:34:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free