Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Henrik Lidén i Paris, 1770. Av Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Rydberg
De efterfölga de här så kallade Philosopher.
Du bör weta, att en Philosoph, nu för tiden
betyder en Fritänkare, efter nyaste
talesättet i Paris.»
Det dåliga intryck Lidén fick av
fransmännen i huvudstaden förbättrades inte
nämnvärt efter ett besök i Versailles, dit
han reste för att, som han säger, studera
»Franska Hofvets pragt och lysande
få-fängelighet».
Till en början var han imponerad.
»Man måste tillstå, skriver han, att
hwad naturen nekat i anseende till
belägenheten, har Ludvig XIV rikeligen låtit
ersätta genom konsten, som på detta
stället alt segrat öfver naturen.»
Denna gång är Lidén mindre kritisk än
många både svenska och andra resenärer,
som ofta fann slottet både dystert,
obekvämt och smaklöst i utsmyckningen,
och dessutom gemaken smutsiga och illa
möblerade. För de flesta tycks Versailles
faktiskt ha varit en besvikelse. Samuel
Johnson fann vid sitt besök 1775 att
menageriet var det intressantaste på
platsen, och Jacob Wallenberg skriver att
även om man måste »häpna öfver
vid-löftigheten af planen», så lär Versailles
ändå »aldrig kunna jämföras med Slottet
i Stockholm». Särskilt finner han
skorstenarna av »hvilka en obehagelig mängd
–stå och öfvertoppa hvaran» på taken,
mycket missprydande. — Lidén tyckte
emellertid att det hela var »magnifikt».
»Hvad som bidrager att göra Versailles
angenemt för Utlänningar, fortsätter han,
är den stora frihet man äger att se och
förlusta sig af denna kongeliga pragt,
man går fritt på slottet och i trädgårdarne;
man utestänges ej; man bemötes ej af
wakterne med näsvishet och owett.»
Den frihet med vilken de besökande
kunde röra sig i rummen var verkligen
anmärkningsvärd. Man har sagt att slottet
egentligen mest liknade ett värdshus.
Kringvandrande köpmän kunde salubjuda
sina varor i trappor och förrum. Det var
en otrolig mängd människor, även rena
sluskar, som enligt uppgift obehindrat
kunde gå ut och in, till och med ända in i
sovrummen. En företagsam svensk resenär,
greve Gustav Otto Douglas, lyckades
sålunda vid ett tillfälle mot en väl tilltagen
drickspenning t. o. m. få tillträde till
kungens privata våning, medan denne
var ute på jakt, och hade då även turen
att få en glimt av drottningen — det var
Marie Antoinette — på nära håll. — Det
stals också enormt i Versailles. En gång
försvann en av kungens hattar med ett
smycke värt 40 000 francs.
Etiketten föreskrev ju att en stor del av
de kungligas liv skulle förflyta under
allmänhetens ögon. Sålunda var det sed att
konungen och hans familj varje söndag
dinerade offentligt, och både parisare och
lantbor fann ett stort nöje i att fara till
Versailles och se hur de kungliga bar sig
åt vid bordet. Vid dessa tillfällen lär
särskilt Ludvig XV ha vunnit mycken
berömmelse genom sin färdighet att knäcka ägg.
Det var kanske en sådan dag som Lidén
fick tillfälle att beskåda konungen, ty i
brev hem beskriver han mycket noga hans
utseende: »Han är lång, wäl wäxt, af
majestätiskt utseende och tal», skriver han,
och »ser mycket mild och god ut; då han
småler eller talar kan han tillvinna sig
allas hiertan.» — Men Lidén vet, att hans
»nögen, som Hufvudsakligast består i
Fruntimmer och Jagt» är det enda som
verkligen intresserar honom, och låter sig
inte duperas av det yttre.
Lidén beskriver även den blivande
Ludvig XVI. Det intryck han fått är inte
särdeles fördelaktigt. Det »är en liten, blek,
mager och osynlig Herre, utan eld, utan
munterhet». På tal om hans förestående
giftermål »med en Österrikisk prinsessa»
skriver han: »För Dauphins nöje önskar
jag, att Dess tillkommande gemål måtte
mera tycka om honom än jag.» — Uno
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
