Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer i Grekland. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Åkerström
N au fil i ön, Greklands huvudstad
1832—35.
tjänade som huvudstad, då Athen var
obeboeligt, vidare den rörande seen, då han
1835 hälsas av patriarken och folket
framför Theseion i Athen. Han kommer ung
och ståtlig, kringjublad och kringstrålad
som en sagans prins, vilken skickats att
frälsa de betryckta. Med Otto kom ett
väldigt följe av militärer, ämbets- och
vetenskapsmän, konstnärer och andra, bland
vilka ej heller bryggaren saknades, allt i
den uppriktigaste mening att göra
Grekland till en del av det kultiverade Europa.
En sentida betraktare kan lätt bedöma
och förstå, att försöket att hjälpa det
förödda Grekland i bayersk militärregim
och bayersk ämbetsmannarutin skulle
misslyckas. Men man var i sin entusiasm
optimistisk, och hos Fredrika Bremer finns ej
skymten av tvivel att Grekland verkligen
skulle gå en lysande framtid till mötes.
Hur mycket som skall skrivas på det
dåvarande känslolägets konto, hur mycket på
reellt bedömande — och på erinringar från
Amerika — är svårt att avgöra. Jag kan
emellertid ej underlåta att ge en interiör,
som belyser hur frejdigt man trodde i denna
tid av frihetens morgonrodnad: jag menar
Schinkels projekt till det kungliga slottet
i den nyblivna huvudstaden. Denne geniale
arkitekt, både klassicist och romantiker,
lät på ritbordet i sitt arbetsrum i Berlin
stiga fram en skimrande dröm av hallar,
kolonnader, gårdar, springbrunnar och
dunkla lundar att fylla ut hela Akropolis-
platån och med Parthenon och Erechtheion
organiskt inkapslade i det hela. I en
förförisk hägring steg det gamla Hellas ur
gruset, och i detta sagoslott skulle
monarken föra spiran.
Men man började litet räkna efter och
förstod, att intet av detta kunde
realiseras. Schinkels skapelse stannade på de
sköna planscherna. Den som i dag sitter
framför dessa ritningar, kan ej undgå att
gripas av vemod inför de suggestiva
skönhetssyner, som arkitektens fantasi trollat
fram, samtidigt som man dock känner en
viss lättnad vid tanken, att denna dröm
aldrig blev verklighet. Dessa
känslostämningar, som jag antytt, återgå tjugu år
senare starkt hos vår svenska resenär.
Vid ankomsten till Athen var Fredrika
Bremer sedan 20 år en världsberömd dam
och mottogs med samma utomordentliga
högaktning, som kommit henne till del
under vistelsen i Amerika. Det var hennes
mening att stanna tre veckor — det blev
i stället nära två år. Hon lever helt i den
tyska miljön, bor hos drottningens
hovpredikant pastor Hansen, umgås mest med
tyska vetenskapsmän, och på resor
inkvarteras hon nästan alltid hos de tyskar, som
funnos utplanterade i Greklands byar och
städer. Hennes umgänge med kungaparet
är likaledes livligt. Det är möjligt och
naturligt, att hennes politiska uppfattning om
Grekland till någon del kan ha påverkats
av hennes närmaste omgivning, som
präglas av genuinaste tyska borgerlighet; och
ett handicap — som hon själv erkänner —
bör det ha varit att hon trots två års
vistelse i landet ej lärde sig tala grekiska.
Hennes skildring andas i varje fall största
belåtenhet, och jag vill ej undandra
läsaren en sådan detalj som att Sveriges charge
d’affaires, von Heidenstam, i hvars familj
hon umgås, lärt henne att röka en
cigarrett efter frukostmiddagen, »vilket jag
finner rätt angenämt». I hennes glädje över
detta land och beundran för dess stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
