Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Två dikter. Av Sture Axelson - Efteråt - Men här i tystnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av STURE AXELSON
Ef t er åt
Du sjöng och skrattade och solen brann
och havet dånade mot stranden.
Men fågeln tystnade
och aftondaggen föll
i klara pärlor på din pannas kupa.
Nu metar minnet under månens lykta
de blåa druvorna på kalkad vägg,
en klännings lätta fras,
en ö i brand.
Men här i tystnaden
Men här i tystnaden:
hur kom jag hit, från vilket land och
när?
Moln blåsa över taken, nattens vagnar
rulla,
träd skymta genom rutans glas, steg
stanna,
någon som blev borta, klockor slå.
Med purpurbrämad mantel, ensamhet,
stjärnsållad står du vid mitt fönsters kors
och spejar över väntans blåa mur.
I fjärran glimma rustningar och rop.
En hornstöt skogens blåa stillhet skär
itu.
Den gyllne kedjan faller från min
hand.
Vem är på väg? O, nalkas nu
i aftonvinden eldomsusad, segerviss
befriaren med blomstersmyckad panna?
Se stjärnorna och molnen,
träden bakom rutans glas
och klockorna som slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
