Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring en miniatyr. En svensk adelsman hos en landsflyktig kung. Av Ernst Fischer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring en miniatyr
Rügens kalkstensklippor. Teckning av C. Adlerfelt.
Kungl. Biblioteket, Stockholm.
avstå. Det var säkerligen bittra år långt
borta från händelsernas centrum och utan
någon kontakt med dem som då skrevo
världshistoria. 1714 fick han emellertid åt
sig upplåtet slottet i Zweibrücken, den
svenska kungasläktens arvland.
Förhållandena blevo nu litet mera ståndsmässiga.
Å Karl XII:s vägnar skötte han här
regeringen och kunde bo och uppträda som en
tysk småfurste, men med kunglig rang.
Det var några relativt fridsamma år för
Stanislaus och här kunde han ägna sig åt
sina favoritsysselsättningar — att studera
och njuta av konst. Han var nämligen en
fint bildad man och en av sin tids verkliga
kulturpersonligheter.
Och hit till Zweibrücken förde alltså Carl
Adlerfelt sin brorson. Kungen blev snart
road av den snusförnuftige och frispråkige
svenske gossen och denne fick ständigt
vistas i kungens närhet och deltaga i de
kungliga tidsfördriven, när icke de
nödvändiga skolstudierna hindrade detta. Kungen
fattade tydligen intresse för den unge
svensken, vars fader så ärofullt fallit i striden
mot den gemensamme fienden och pojken
intogs av en omåttlig beundran för
Stanislaus.
Till Zweibrücken kom underrättelserna
om striderna i öster, om Karl XII:s sagolika
ritt genom ett fientligt Europa, hans
reorganisation av försvaret i hemlandet och
till sist den stora offensiven mot Norge.
Och så kom också underrättelsen om skottet
vid Fredrikshald.
Den unge Adlerfelt har skildrat denna
händelse i sina vid 17 års ålder nedskrivna
memoarer. Jag återger den med hans egna
ord, vilka äro mera talande och ha de
samtida intryckens hela friskhet:
»Dagen före Heliga tre konungars dag,
som inföll på en söndag åhörde deras
maje-stäter vid middagen en vacker konsert.
På kvällen spelade man tragedien Cinna
jämte en annan liten pjäs. Slutligen följde
stor supé. Kl. 10 började balen. Man hade
knappt dansat en timme, då drottningen
helt förgråten drog sig tillbaka med
prinsessan och sina damer. Man såg konungen
med tårar i ögonen och hovets främsta,
som överallt vände sig bort. Slutligen fick
man reda på den fruktansvärda nyheten,
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
