Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring en miniatyr. En svensk adelsman hos en landsflyktig kung. Av Ernst Fischer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Fischer
gammalt och där ett medeltida slott och
medeltida porttorn ännu före kriget funnos
bevarade, byggde Stanislaus stora nya
stadsdelar, som utgöra det kanske mest
tjusande monumentet över rokokons
stadsplaneringskonst och arkitektur.
Centralpunkten är ett torg, som nu kallas Place
Stanislas, men tidigare hette Place Louis
XV. Torgets ena långsida upptages av
rådhuset, de två kortsidorna av
ärkebiskopspalatset och militärklubben, teatern
och nuvarande Grand Hotel. Mästaren till
anläggningen och arkitekturen är en lokal
storhet Em. Herré. Torgets hörn äro
förbundna med praktfulla järngaller av Jean
Lamour, skulpturer och fontäner. Mitt
emot rådhuset går en gata som avslutas
av en triumfbåge och genom denna kommer
man ut på den rektangulära Place Carrière
med klippta lindalleer och järngaller. Denna
plats avslutas med ett ovalt torg framför
guvernementspalatset, omgivet av
envånings kolonnader. Från Place Stanislas
utgå åt sidorna två raka gator, som
avslutas med ståtliga triumfbågar. Hela
anläggningen har en enhetligt genomförd
utformning, som är sällsynt i sin
konsekvens. Arkitekturen har en charm, som
endast söker sitt motstycke i Amalienborg i
Köpenhamn. Det är en stor konstnär, som
här haft ledningen och det är en sällsport
förstående uppdragsgivare, som lämnat
konstnären fria händer och allt det
understöd han hade behov av.
I denna miljö levde den gode kung
Stanislaus i trettio år. Av hans bostad i
nuvarande rådhuset finnas ännu en del
inredningar kvar, framför allt den praktfulla
trappuppgången med järnsmidda galler
och räcken av Lamour samt Salon de
1’Aca-démie, där kungen sammanträdde med sina
filosofer och diskuterade tidens brännande
problem. Dem han icke dagligen kunde ha i
sin närhet korresponderade han med och
bland dessa finna vi tidens främsta som
Voltaire, Rousseau, Montesquieu.
Karl XII:s protegé hade blivit’ en
upplysningsfilosof på tronen i Nancy och han
spred glans över den residensstad, som
blivit hans. Med en filosofs välvilja och en
landsfaders godhet behandlade han sina
undersåtar. Och dessa sågo upp till honom
med tacksamhet och vördnad. Ännu i dag
kan man i Nancy höra den gode kungens
lov prisas. Han står som en
legendom-spunnen furste, kring vilken det strålar en
gloria av vishet, godhet och landsfaderlig
välvilja.
År 1766 fick Stanislaus sluta sitt långa
liv och då fördes hans stoft till vila i den
-kyrka, som han mellan åren 1738 och 1741
låtit uppföra i en av Nancys förstäder efter
ritningar av Herré. Här hade hans
drottning Catherine Opalinska sedan nära 20 år
vilat under ett monument av Sébastien
Adam och över hans egna kvarlevor restes
ett monument av Vassé. När deras dotter,
Frankrikes drottning, två år senare fick
sluta sitt växlingsrika liv, som icke varit en
dans på rosor, jordades hennes kropp i
den franska kungagriften, men hennes
hjärta gravsattes i en liten sarkofag vid
föräldrarnas sida — en handling av den
finaste symbolik, ty trots allt som hovet i
Versailles kunde bjuda henne, var hennes
hjärta dock alltid hos den välgörande
filosofen i Nancy.
Jag har nu slutfört min uppgift, som varit
att kring en miniatyr i Malmö museum
knyta människoöden och händelser. Det
har blivit en krönika omspännande ett
halvt sekel. Slaget vid Poltava blev den
direkta anledningen till, att en liten svensk
gosse kastades ut i världen och kom att
hamna hos en detroniserad monark, som
hade detta olyckliga fältslag att tacka för
sina senare vidriga öden. Så följde några
irrande år, då de två människoödena flätas
samman och den miniatyr kommit till,
som utgör utgångspunkten för detta kåseri.
Sedan ha trådarna gått i sär och envar har
nåtts av sitt öde — den ene som en obetyd-
164"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
