Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Två dikter. Av Karin Lannby - Nattlig musik - Den fjättrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av KARIN LANNBY
Nattlig musik
Månen och flickan viskar med varann om natten.
Rummet är tyst, golvet är ett väldigt hav.
Flickan ligger i sängen med famnen fylld av drömanemoner
och viskar snubblande, heta ord till månen.
Och månen svarar hemlighetsfullt
och skickar vita små fåglar av tröst ut över golvets hav.
O måne, vart tar alla önskningar vägen,
alla heta och hemliga önskningar i natten?
Har du en korg att samla önskningar i
och planterar dem på dina kala berg?
Slå de ut, o säg, i röda rosor vid nedan?
Månen tröstar alla sjuka och övergivna.
Är det dina rosenblad som dalar mjukt
och lägger sig kring sjuka hjärtan?
Måne, säg, hur kommer det sig att du är musik,
glasmusik upphängd på silverstrålar?
Det spelar så vackert för mig i natten
mens jag bitvis dör av längtan.
Och månen berättar tysta sagor för flickan.
D e n fjättrade
Aftonstjärnan
och morgonstjärnan
glida förbi.
Nätterna är djupsvart ok,
dagarna är grunda floder.
Från sin pinas bädd
ser han hagtorn i blom,
hör fåglarna slå,
ser singlande löv
och kajor som lyfta i väster.
Vintern trycker sig tung mot hans syn
och vårdagning stiger åter i öster.
Tyst är cellen,
tyst är själen.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
