Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Kuopio till Viborg. Av P. O. Barck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Kuopio till Viborg
lydiga verktyg, andra bevarade sitt
patriotiska sinnelag och gjorde landet stora tjänster
i den sega maktkampen med de ryska
nationalisterna. Att situationen var svår för de
allra flesta och att den ledde till upprivande
samvetskonflikter är lätt att förstå.
Denna sida av den finländska
problematiken under förra seklet får man belyst i Erik
Ekelunds grundliga monografi över Jac.
Ahrenberg, arkitekten och författaren, som
själv tillhörde en gammal finländsk släkt och
under sin uppväxttid i Viborg fick uppleva
brytningen mellan svenskt, finskt och ryskt.
I det östfinska ansiktet fanns dessutom ett
starkt tyskt inslag genom inflyttade och
acklimatiserade köpmanssläkter. Viborg var
Finlands internationella handelsmetropol, där
gammal kultur trivdes sida vid sida med
modern företagaranda i industrialiseringens
och trävaruexportens vårbrytningstider. Det
är betecknande att det om viborgarna sades
att de i språkligt hänseende »gingo på alla
fyra»; själv lärde sig Ahrenberg aldrig att
skriva en korrekt svenska.
Det efterromantiska inflytandet, arvet från
Runeberg och Topelius, är dominerande i
Ahrenbergs första försök som författare och
han blir egentligen aldrig helt fri från det.
Visserligen hade han redan 1876 på hemväg
från en resa till Italien råkat Georg Brandes
och han hade blivit smittad av den allmänna
entusiasmen hos de unga i åttiotalets
Finland. Men han var ingen spekulativt lagd
natur, han förblev oberörd av tidens
filosofiska strömkantring och han stöttes tillbaka
av den fräna verklighetssynen och
pessimismen hos de naturalistiska författarna, något
som hans recensionsverksamhet från denna
tid bär vittne om. Av kretsen kring
Tavast-stjerna behandlades han med välvilligt
överseende eller nedlåtande löje; »en litterär
lögnare, en älskvärd pratmakare» var en vanlig
karakteristik. Men samtidigt var Ahrenberg
en god och glad sällskapsmänniska, öppen
och impulsiv, gallisk i sin konversation och
till sitt lynne. Han ägde den estetiska
dilettantens stora charm och många
svagheter.
Helt oberörd blev Ahrenberg visserligen
inte av det realistiska genombrottet. Även
han ville skildra verkligheten och han har
gjort det både i sina folklivsbilder från
karelsk miljö och i sina romaner med deras
ständigt återkommande konflikter mellan
finländskt och ryskt, mellan kosmopolitism och
Jacques Ahrenberg. Akvarell av
Carl Larsson. 1898.
patriotism. I »Hihuliter» går han i äkta
åttio-talsanda till angrepp mot
statskyrkoprästerna och ger satiriska glimtar ur
ämbetsmannavärlden. Hans förebild är Kielland och han
använder sig av den bland hedningar vanliga
utvägen att ställa sekterismens
kompromisslösa tro mot kyrkans bokstavsträldom och
skenkristendom. Kanske man här även kan
se spåren av Ibsens moralism, som spelade
en så stor roll för den nya generationen, inte
minst för Minna Canth. Men djupare sett stod
Ahrenberg främmande både för sekteristerna
och den ibsenska moralismen. Han förblev
en fritänkare, präglad av den världsliga
kultursyn som utmärkte en stor del av den
finlandssvenska miljö han tillhörde.
Ahrenberg var en av de första som
införde Karelen i litteraturen. Hans
folklivsbilder inspirerades av ett rent etnografiskt
intresse och hans personliga känsla för denna
egenartade miljö i gränsområdet mellan
Finland och Ryssland. Det möte mellan olika
världar som han här bevittnade återkom-
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
