Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kring Karl Johans-porträtten. En översikt och ett arbetsprogram. Av Gunnar Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar
Ekholm
Gipsmedaljong av Emanuel
Törnström.
W aldemarsudde.
bildhuggare och gick i denna egenskap i sin
betydligt namnkunnigare faders —
Johannes Törnströms — fotspår. Hans Karl
Johans-bild har avsevärda förtjänster, även
om den ej kan jämställas med den nedan
berörda av okänd konstnär.
En reliefmedaljong, som i ännu högre
grad kan göra anspråk på en plats i Karl
Johans-litteraturen, är nämligen den i
Norsk Folkemuseum, Oslo. Denna är
osignerad, men ett samband med Brynjulf
Bergsliens ryttarstod framför slottet i Oslo
är i och för sig sannolik. Tillgängliga
avbildningar av nämnda konstverk synas även
visa, att ansiktstypen på de båda
skulpturverken är densamma. Jämförd med
Sergels reliefporträtt i Nationalmuseum av år
1811, i varje fall sådant detta ter sig i
reproduktion, är det norska arbetet
överlägset både i fråga om porträttlikhet och
karakterisering.
I likhet med Karl Johans-porträtten i
skulptur äro även de i olja av mycket
växlande värde. Av dem, som framställa
honom som fransk officer, är det
huvudsakligen Kinsons helfigursporträtt från
början av marskalktiden (1804), som
plägar reproduceras. På de senaste åren har
även börjat uppmärksammas det märkliga
porträttet på Björnsnäs i Östergötland
Å denna midjebild är Karl Johan iförd
fransk marskalksuniform, och det måste
således tillhöra tiden mellan upphöj elsen
till denna värdighet och valet till svensk
kronprins, eller med andra ord senare
hälften av 1800-talets första årtionde.
Porträttet, som hänföres till Davids skola,
kännetecknas av sin minutiösa noggrannhet
i fråga om detaljerna samt av ansiktets
osminkade realism. I själva verket torde vi
här ha för oss det porträtt, som ger oss den
mest verklighetstrogna föreställningen om
Bernadottes utseende kort före valet till
svensk kronprins. Av den porträtterade
själv synes det dock icke ha varit
uppskattat. Detta antydes därav, att Karl
Johan icke ombesörjt dess reproducering
—• det är fullkomligt okänt i gravyr och
litografi — och heller aldrig använt sig av
detsamma i propagandan för tronfölj
ar-valet. För detta ändamål har ej heller detta
porträtt lämpat sig. Det hade emot sig ej
blott ansiktets en smula fräna realism utan
även den guldsmidda uniformens avkylande
prakt. Mycket upplysande om den riktning,
vari Karl Johans egna önskningar gingo, är
hans val av konstnär —• Bonapartefamiljens
och senare hela det furstliga och
aristokratiska Europas målare François Gérard —
till det porträtt, han omedelbart efter
tron-följ arvalet lät utföra och översända till
Karl XIII (plansch i detta häfte). Detta
det utan jämförelse vackraste och av Karl
Johan högst skattade av alla hans porträtt
ger också onekligen bättre än något annat
en föreställning om hans av samtiden
beprisade figur. Ett fullödigt uttryck är det
också för den strävan efter pondus i
attityd och ansiktsuttryck, som den
ny-korade tronföljaren eftersträvade. Vid
jämförelsen med andra porträtt från detta
skede, framförallt det från Björnsnäs, får
man dock intrycket, att ansiktet är
föryngrat och betydligt idealiserat. Detsamma
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
